Jag känner mig oinspirerad... därför måste alla som läser det här inlägget skriva en kommentar och tipsa mig om minst en låt. Helst någon som ni inte tror att jag har hört förr.
Vad jag själv lyssnar på för tillfället och kan tipsa er om är The Beta Band - Dry The Rain
Ser fram emot er hjälp. Cheers.
måndag 17 december 2007
lördag 15 december 2007
Wow.
Jag var på spelning igår.
Jag och Johan kom till John Dee som klubben heter typ en kvart efter att de öppnade och reflekterade genast över hur väldigt mysigt ställe det var. Det var typ inga människor där när vi kom så vi satte oss i lugn och ro och tog en öl för att sedan ta plats längst fram närmast scenen när mer och mer folk kom. Efter ett tag kom en tjej som vekrade vara förbandet upp på scenen utan att säga något och började stämma sin gitarr. Hon såg väldigt blyg och försiktig ut och man märkte knappt när stämmandet övergick till första låten. Fast när hon väl kom igång med första riffet på riktigt märkte man. Hennes små fingrar sprattlade vilt och på något sätt åstadkom hon en helt fantastisk melodi.
Sen började hon sjunga.
Wow.
Jag kan inte riktigt beskriva hur hon lät, men jag har hört Björk sjunga live, det här var bättre. Jag bara stod och gapade under hela hennes set. Hon var alldeles underbar. Sedan, när man inte trodde att det kunde bli bättre, körde hon en låt där hon först spelade en slinga på gitarren som spelades in och loopades, sedan la hon på en slinga till och en slinga till. Och sen sjöng hon. Det var magiskt. Hon var magisk. Efter spelningen stod hon och sålde t-shirts och skivor och sånt, så efter att jag berättat för henne hur magisk hon var frågade jag var man kunde hitta mer av hennes musik.
"Jag finns på myspace, och här", sa hon och pekade på en skiva, "det är faktiskt den sista som finns kvar." Jag köpte den naturligtvis. Det gjorde inte ens något att jag när jag kom hem märkte att fodralet var tomt, för då kunde jag med gott samvete ladda ner den.
Promise And The Monster. Lägg henne på minnet.
Åh, just det. José Gonzales spelade sen. Han var bra.
Så då var det avklarat. Ni kanske är nyfikna på kvinnan jag ska gifta mig med. Det är jag också. Jag tror att jag har skrivit om henne tidigare faktiskt, men jag är inte riktigt säker, hon uppträder (också en sångerska) iallafall tillsammans med en kille som spelar gitarr varje vecka på en klubb som jag och Markus typ snubblade över när vi skulle hem från Sverige-Lettland-matchen för några veckor sedan. Vi var där nu i onsdags också för att lyssna på dem, och hon kände igen mig! Woho! Jag pratade lite med dem efter de hade spelat klart - såg ingen ring. Vet inte hur stor bluff det var, men om jag hörde rätt inbjöd de mig faktiskt att komma nästa vecka och spela en låt. Får inte chans att syna det dock, för jag åker hem till Sverige på onsdag. Damn you!
Min hemfärd var förresten väldigt illa ute, för min oro att biljetterna blivit bortkastade stämde. Lyckligtvis kollade jag pappers-"insamlingen" (en kartong med lite tidningar och diverse kuvert som ingen orkat slänga) vi har i panik-storstädningen som tog plats typ en halvtimme innan hyresvärden skulle komma förbi, och där var biljetterna! Seriöst, vem fan kastar bort ett kuvert med papper i som det står Erik Stoltz på, när man inte själv heter Erik Stoltz? Uppenbarligen någon av klåparna jag bor med. Anyway, skiten är räddad, jag anländer i Älvsbyn kl 11.38 den 20e december.
Ikväll har jag bevisat en gång för alla att jag inte alls "inte är en hora". Jag är en i allra högsta grad, ty jag jobbade som servitör. Nu ska jag somna till en film.
Hejs
P.S. Igen - Promise And The Monster. "Fast jag heter Billie egentligen." -"Billie? Ok..." "...jag heter Erik." Fantastiskt leende. -"Hej Erik!"
Jag och Johan kom till John Dee som klubben heter typ en kvart efter att de öppnade och reflekterade genast över hur väldigt mysigt ställe det var. Det var typ inga människor där när vi kom så vi satte oss i lugn och ro och tog en öl för att sedan ta plats längst fram närmast scenen när mer och mer folk kom. Efter ett tag kom en tjej som vekrade vara förbandet upp på scenen utan att säga något och började stämma sin gitarr. Hon såg väldigt blyg och försiktig ut och man märkte knappt när stämmandet övergick till första låten. Fast när hon väl kom igång med första riffet på riktigt märkte man. Hennes små fingrar sprattlade vilt och på något sätt åstadkom hon en helt fantastisk melodi.
Sen började hon sjunga.
Wow.
Jag kan inte riktigt beskriva hur hon lät, men jag har hört Björk sjunga live, det här var bättre. Jag bara stod och gapade under hela hennes set. Hon var alldeles underbar. Sedan, när man inte trodde att det kunde bli bättre, körde hon en låt där hon först spelade en slinga på gitarren som spelades in och loopades, sedan la hon på en slinga till och en slinga till. Och sen sjöng hon. Det var magiskt. Hon var magisk. Efter spelningen stod hon och sålde t-shirts och skivor och sånt, så efter att jag berättat för henne hur magisk hon var frågade jag var man kunde hitta mer av hennes musik.
"Jag finns på myspace, och här", sa hon och pekade på en skiva, "det är faktiskt den sista som finns kvar." Jag köpte den naturligtvis. Det gjorde inte ens något att jag när jag kom hem märkte att fodralet var tomt, för då kunde jag med gott samvete ladda ner den.
Promise And The Monster. Lägg henne på minnet.
Åh, just det. José Gonzales spelade sen. Han var bra.
Så då var det avklarat. Ni kanske är nyfikna på kvinnan jag ska gifta mig med. Det är jag också. Jag tror att jag har skrivit om henne tidigare faktiskt, men jag är inte riktigt säker, hon uppträder (också en sångerska) iallafall tillsammans med en kille som spelar gitarr varje vecka på en klubb som jag och Markus typ snubblade över när vi skulle hem från Sverige-Lettland-matchen för några veckor sedan. Vi var där nu i onsdags också för att lyssna på dem, och hon kände igen mig! Woho! Jag pratade lite med dem efter de hade spelat klart - såg ingen ring. Vet inte hur stor bluff det var, men om jag hörde rätt inbjöd de mig faktiskt att komma nästa vecka och spela en låt. Får inte chans att syna det dock, för jag åker hem till Sverige på onsdag. Damn you!
Min hemfärd var förresten väldigt illa ute, för min oro att biljetterna blivit bortkastade stämde. Lyckligtvis kollade jag pappers-"insamlingen" (en kartong med lite tidningar och diverse kuvert som ingen orkat slänga) vi har i panik-storstädningen som tog plats typ en halvtimme innan hyresvärden skulle komma förbi, och där var biljetterna! Seriöst, vem fan kastar bort ett kuvert med papper i som det står Erik Stoltz på, när man inte själv heter Erik Stoltz? Uppenbarligen någon av klåparna jag bor med. Anyway, skiten är räddad, jag anländer i Älvsbyn kl 11.38 den 20e december.
Ikväll har jag bevisat en gång för alla att jag inte alls "inte är en hora". Jag är en i allra högsta grad, ty jag jobbade som servitör. Nu ska jag somna till en film.
Hejs
P.S. Igen - Promise And The Monster. "Fast jag heter Billie egentligen." -"Billie? Ok..." "...jag heter Erik." Fantastiskt leende. -"Hej Erik!"
torsdag 13 december 2007
José på G
GALET fyndig rubrik, jag vet.
Blir ett kort inlägg det här, återkommer med mer detaljer senare.
Ikväll ska jag och Johan se José Gonzales äntligen, jag är ganska laddad, och igår träffade jag kvinnan som jag kommer att gifta mig med. Även, Bento köpte ett Playstation 3 igår. Bra vecka.
Just det, vår husvärd kommer förbi idag för att prata om hur länge vi ska bo kvar här, det var helt lugnt att vi stannade längre än 31 dec, vilket är rätt skönt. Allt är inte guld och gröna skogar dock, jag bedömer för tillfället en 25% risk för att någon har kastat bort mina tågbiljetter hem i tron att det var skräp. Eller ja, vi får väl hoppas att om någon har gjort det så är det för att han trodde det var skräp, och inte för att jävlas.
Peace
Blir ett kort inlägg det här, återkommer med mer detaljer senare.
Ikväll ska jag och Johan se José Gonzales äntligen, jag är ganska laddad, och igår träffade jag kvinnan som jag kommer att gifta mig med. Även, Bento köpte ett Playstation 3 igår. Bra vecka.
Just det, vår husvärd kommer förbi idag för att prata om hur länge vi ska bo kvar här, det var helt lugnt att vi stannade längre än 31 dec, vilket är rätt skönt. Allt är inte guld och gröna skogar dock, jag bedömer för tillfället en 25% risk för att någon har kastat bort mina tågbiljetter hem i tron att det var skräp. Eller ja, vi får väl hoppas att om någon har gjort det så är det för att han trodde det var skräp, och inte för att jävlas.
Peace
tisdag 11 december 2007
Tribute
Jag känner att jag måste ge credit where credit is due. Jag var på rätt uselt humör tidigare, som ni kanske kan skönja av mitt förra inlägg. Allt det är helt borta nu, och jag har bara en man att tacka för det.
Jimi Hendrix.
Jimi Hendrix.
måndag 10 december 2007
Är det mig det är fel på eller?
Helg. Jag försökte hålla mig borta från "krogen" den här helgen men det misslyckades då jag råkade lova en vansinnigt festsugen Markus att följa med honom ut.
Varför är varenda jävel man träffar helt ointressant? Finns det verkligen inga människor ute på kvällarna som inte är egocentriska, ytliga och bara korkade? Jag fattar inte. Någon gång vill jag stöta på en person som inte är helt jävla skev. Det har hänt en gång hittills i den här staden och det var då vi träffade Markus och Markus.
En annan liten reflektion. Jag vet inte om det är för att jag är från en liten håla i Norrbotten men jag är lite förvånad över att typ alla i den här staden koksar som galningar. Varje gång man går på toaletten på något uteställe kryllar det av kliande näsor. Jag hatar att gå ut.
Jaja, efterfesten var kul iallafall.
Varför är varenda jävel man träffar helt ointressant? Finns det verkligen inga människor ute på kvällarna som inte är egocentriska, ytliga och bara korkade? Jag fattar inte. Någon gång vill jag stöta på en person som inte är helt jävla skev. Det har hänt en gång hittills i den här staden och det var då vi träffade Markus och Markus.
En annan liten reflektion. Jag vet inte om det är för att jag är från en liten håla i Norrbotten men jag är lite förvånad över att typ alla i den här staden koksar som galningar. Varje gång man går på toaletten på något uteställe kryllar det av kliande näsor. Jag hatar att gå ut.
Jaja, efterfesten var kul iallafall.
torsdag 6 december 2007
Julstämning...
Eller avsaknad av den. Jag skulle förmodligen inte ens veta om att det är julafton på gång om det inte vore för dekorationerna på Karl Johan. Jag tror att jag mer eller mindre undermedvetet har lagt all julstämning åt sidan för att plocka fram den och uppfyllas av den först när jag kommer tillbaka till Piteå över jul.
Just det, Karl Johan är inte den enda indikatorn för julen, de konstanta kraven från min familj om att få veta vad jag önskar mig i julklapp är också en ganska bra givaway. Jag har typ så länge jag kan minnas alltid haft enorma svårigheter med att hitta på en önskelista och sånt, till stort förtret för de som vill ge mig presenter. Men. Jag ska försöka.
Min önskelista:
(Här satt jag i ungefär 10 minuter och försökte verkligen komma på vad jag vill ha, men allt jag kom fram till var att jag behöver en dator, och det tänker jag inte skriva. Istället insåg jag att jag borde göra en lista över mina favoritjullåtar.)
Top 5 jullåtar:
Jag är ledsen, men det finns inte fem bra jullåtar. Vilken misslyckad listdag.
Just det, Karl Johan är inte den enda indikatorn för julen, de konstanta kraven från min familj om att få veta vad jag önskar mig i julklapp är också en ganska bra givaway. Jag har typ så länge jag kan minnas alltid haft enorma svårigheter med att hitta på en önskelista och sånt, till stort förtret för de som vill ge mig presenter. Men. Jag ska försöka.
Min önskelista:
(Här satt jag i ungefär 10 minuter och försökte verkligen komma på vad jag vill ha, men allt jag kom fram till var att jag behöver en dator, och det tänker jag inte skriva. Istället insåg jag att jag borde göra en lista över mina favoritjullåtar.)
Top 5 jullåtar:
- John Lennon - Happy X-mas (War Is Over)
- The Pogues - Fairytale Of New York
- The Band - Christmas Must Be Tonight
Jag är ledsen, men det finns inte fem bra jullåtar. Vilken misslyckad listdag.
Alltså jag överdriver bara med ångestsnacket, lugna dig mamma.
Hej min kära intellektuellt utsvultne läsare. Det är faktiskt något utav ett under att folk fortsätter besöka den här bloggen så sällan som jag uppdaterar den. Jag ska försöka bli bättre, jag lovar, men jag har inte så ofta tid själv vid datorn utan att en miljon människor är i rummet och stör mig och tittar på vad jag skriver (och I'll be damned om jag ska behöva visa de här dårarna något work in progress!). Jag vill ju heller inte publicera något annat än förstklassigt material, så egentligen är det för er egen skull jag aldrig uppdaterar, sluta gnälla. Nåväl.
Måste säga att livet sedan mitt senaste inlägg har varit något ångestfyllt. Jag jobbade som bekant som servitör på en bankett i fredags, vilket var den första ångestkällan. Det SÖG. Debacklet tog plats på ett stort konferenshotell (min favoritatmosfär naturligtvis) som hade flera olika sällskap på middag samtidigt i olika salar. Sällskapet jag serverade åt var ca 260 personer, och mina chefer verkade alla vara helt inkompetenta, för all planering var åt helvete. När all planering är åt helvete kan uppgiften att utfodra 260 personer te sig oerhört svår, vilket den gjorde för mina chefer på plats. Jag har aldrig förr sett mer stressade människor, och det vill inte säga lite för jag har ändå sett Pite Havsbads VD minuterna innan hotellet för första gången invaderades av italienare. Hur som helst, jag orkar inte gå in i detalj på hur allting sög och hur inkompetenta de här människorna var, allt du behöver veta är att jobbet SÖG.
Thon hotell i Sandvika utanför Oslo - åk inte dit.
Nästa ångestmoment var att de tyckte jag jobbade bra den där kvällen (naturligtvis) och ville ge mig mer likadana jobb, så jag var tvungen att tacka nej trots att jag desperat behövde arbete. Jag vet att ni tänker att jag är en kräsen snorunge och bara borde bita ihop. Ja, jag vet att "man inte alltid kan jobba med sitt drömjobb" men NÅN MÅTTA FÅR DET VARA. Jag tänker inte göra något som får mig att må dåligt för pengar, jag är ingen hora, så håll käften. Ångesten över att behöva säga "jag tror inte det är riktigt min grej" som någon annan misslyckad sate blev dock relativt kortvarig, för de på Grata insåg att det fins en anledning till att jag tror att jag kan vara så pass arrogant att jag tackar nej till deras erbjudanden - nämligen att jag är kung och guld värd, så jag fick snabbt ett nytt jobb av dem. Mer om det senare.
Så var var jag. Just det, ångest. Lönen från det tidigare lagerjobbet hade på fredagen inte kommit, som vi trodde. Tomt på kontot, hyran ska betalas, och lönen kommer inte när man förväntat sig. Under-fucking-bart. "Den kommer väl säkert på måndag då" tänkte vi. Inte det. Ringde och frågade vad farao som försiggick och fick veta att pengarna inte kommer förrän nu på fredag. Efter glädjedansen som utbröt efter detta besked kvarstod frågan hur fan vi skulle göra med hyran. Lägg till detta att jag visste att hyresvärden förmodligen försökt ringa mig men inte kommit fram på grund av mitt värdelösa SIM-kort, och därför förmodligen tror att jag försöker undvika honom. Lägg till detta att han inte har bestämt sig ännu för huruvida han vill fortsätta hyra ut lägenheten till oss efter nyår, så får man en ganska rutten och ganska ångestfylld situation. Har fört över de kvarvarande pengarna från Sverige nu (som dock inte kommit fram än så klart, eftersom banker skickar pengar över landsgränser genom att vika ihop sedlar till pappersflygplan och kasta dem) och skrivit ett mail förklarande situationen och hur extremt usel jag känner mig som inte lyckats betala hyran i tid till herr hyresvärd.
Just det, jag hade slut pengar på kontot också som sagt, vilket i sig inte är en SÅ stor ångestkälla, men det betyder att jag nu måste börja säga nej när mina vänner frågar om de får låna av mig, vilket känns desto värre. Haha, lagomt pretto av mig att skriva det.
Något ironiskt dock att vi alla åkte hit för att tjäna storkovan och bli rika som troll, men aldrig varit så fattiga förr. Bah.
En annan - STOR - ångestkälla är att all den här ångesten och stressen har totalt satt stopp för mina "kreativa krafter". Jag kan inte komma på musik alls längre. Det är jättetråkigt.
Nåväl. Allt är inte värdelöst trots allt. Mitt jobb som jag har nu är faktiskt helt okej. Jag jobbar på ett student-fik/lunchrestaurang typ. Folk kommer upp till mig och säger vad de vill ha för något av de tre-fyra rätterna som finns att välja på varje dag, och jag slevar upp det på en tallrik och ger till dem. Mycket likt det värdelösa servitörjobbet kan tyckas, men så är det faktiskt inte. Ingen förväntar sig att jag ska skämma bort någon tills det känns som att man har att göra med spädbarn, eller vara löjligt onaturligt trevlig. Jag är bara precis så trevlig som jag känner för, och oftast är det faktiskt ganska mycket, för nästan alla är trevliga tillbaka och nästan alla tackar så hjärtligt för maten.
Även, nytillskott till vårat lilla gäng. När Jon åkte hem till Sverige (har jag nämnt det? Hur som helst, vår kompis Jon åkte hem till Sverige för att typ ladda upp) kom en av Markus kompisar och tog hans plats. Han verkar supertrevlig. Nu har vi 2x Markus och 2x Erik.
Jag tänkte skriva något mer, men jag glömde bort vad det var för jag lyssnar på Joni Mitchell och dör. Tror vi avslutar där.
Laters
Måste säga att livet sedan mitt senaste inlägg har varit något ångestfyllt. Jag jobbade som bekant som servitör på en bankett i fredags, vilket var den första ångestkällan. Det SÖG. Debacklet tog plats på ett stort konferenshotell (min favoritatmosfär naturligtvis) som hade flera olika sällskap på middag samtidigt i olika salar. Sällskapet jag serverade åt var ca 260 personer, och mina chefer verkade alla vara helt inkompetenta, för all planering var åt helvete. När all planering är åt helvete kan uppgiften att utfodra 260 personer te sig oerhört svår, vilket den gjorde för mina chefer på plats. Jag har aldrig förr sett mer stressade människor, och det vill inte säga lite för jag har ändå sett Pite Havsbads VD minuterna innan hotellet för första gången invaderades av italienare. Hur som helst, jag orkar inte gå in i detalj på hur allting sög och hur inkompetenta de här människorna var, allt du behöver veta är att jobbet SÖG.
Thon hotell i Sandvika utanför Oslo - åk inte dit.
Nästa ångestmoment var att de tyckte jag jobbade bra den där kvällen (naturligtvis) och ville ge mig mer likadana jobb, så jag var tvungen att tacka nej trots att jag desperat behövde arbete. Jag vet att ni tänker att jag är en kräsen snorunge och bara borde bita ihop. Ja, jag vet att "man inte alltid kan jobba med sitt drömjobb" men NÅN MÅTTA FÅR DET VARA. Jag tänker inte göra något som får mig att må dåligt för pengar, jag är ingen hora, så håll käften. Ångesten över att behöva säga "jag tror inte det är riktigt min grej" som någon annan misslyckad sate blev dock relativt kortvarig, för de på Grata insåg att det fins en anledning till att jag tror att jag kan vara så pass arrogant att jag tackar nej till deras erbjudanden - nämligen att jag är kung och guld värd, så jag fick snabbt ett nytt jobb av dem. Mer om det senare.
Så var var jag. Just det, ångest. Lönen från det tidigare lagerjobbet hade på fredagen inte kommit, som vi trodde. Tomt på kontot, hyran ska betalas, och lönen kommer inte när man förväntat sig. Under-fucking-bart. "Den kommer väl säkert på måndag då" tänkte vi. Inte det. Ringde och frågade vad farao som försiggick och fick veta att pengarna inte kommer förrän nu på fredag. Efter glädjedansen som utbröt efter detta besked kvarstod frågan hur fan vi skulle göra med hyran. Lägg till detta att jag visste att hyresvärden förmodligen försökt ringa mig men inte kommit fram på grund av mitt värdelösa SIM-kort, och därför förmodligen tror att jag försöker undvika honom. Lägg till detta att han inte har bestämt sig ännu för huruvida han vill fortsätta hyra ut lägenheten till oss efter nyår, så får man en ganska rutten och ganska ångestfylld situation. Har fört över de kvarvarande pengarna från Sverige nu (som dock inte kommit fram än så klart, eftersom banker skickar pengar över landsgränser genom att vika ihop sedlar till pappersflygplan och kasta dem) och skrivit ett mail förklarande situationen och hur extremt usel jag känner mig som inte lyckats betala hyran i tid till herr hyresvärd.
Just det, jag hade slut pengar på kontot också som sagt, vilket i sig inte är en SÅ stor ångestkälla, men det betyder att jag nu måste börja säga nej när mina vänner frågar om de får låna av mig, vilket känns desto värre. Haha, lagomt pretto av mig att skriva det.
Något ironiskt dock att vi alla åkte hit för att tjäna storkovan och bli rika som troll, men aldrig varit så fattiga förr. Bah.
En annan - STOR - ångestkälla är att all den här ångesten och stressen har totalt satt stopp för mina "kreativa krafter". Jag kan inte komma på musik alls längre. Det är jättetråkigt.
Nåväl. Allt är inte värdelöst trots allt. Mitt jobb som jag har nu är faktiskt helt okej. Jag jobbar på ett student-fik/lunchrestaurang typ. Folk kommer upp till mig och säger vad de vill ha för något av de tre-fyra rätterna som finns att välja på varje dag, och jag slevar upp det på en tallrik och ger till dem. Mycket likt det värdelösa servitörjobbet kan tyckas, men så är det faktiskt inte. Ingen förväntar sig att jag ska skämma bort någon tills det känns som att man har att göra med spädbarn, eller vara löjligt onaturligt trevlig. Jag är bara precis så trevlig som jag känner för, och oftast är det faktiskt ganska mycket, för nästan alla är trevliga tillbaka och nästan alla tackar så hjärtligt för maten.
Även, nytillskott till vårat lilla gäng. När Jon åkte hem till Sverige (har jag nämnt det? Hur som helst, vår kompis Jon åkte hem till Sverige för att typ ladda upp) kom en av Markus kompisar och tog hans plats. Han verkar supertrevlig. Nu har vi 2x Markus och 2x Erik.
Jag tänkte skriva något mer, men jag glömde bort vad det var för jag lyssnar på Joni Mitchell och dör. Tror vi avslutar där.
Laters
tisdag 27 november 2007
Finbesök
God afton.
Jaha, det är ny vecka, dags att kasta er ett par ben.
Kan väl börja att räta ut frågetecknena från förra inlägget. Jobbet jag var på natten mot lördag var typ ett vaktmästarjobb mer eller mindre, det hade varit någon sorts bankett i en kongresshall, mitt jobb var att hjälpa till den närvarande vaktmästaren/allt-i-allo-snubben att plocka undan alla bord och stolar, och sedan ställa ut nya bord och stolar för nästa kvälls bankett. När det var klart fick jag vara chefens bitch lite grann och utföra det ädla arbetet att torka upp öl/vin/whatever-spill på golvet som runnit ur en sprucken sopsäck. Detta med ett verktyg gjort för att torka damm. Medan jag sysslade med det satt snubben och surfade på internet. Det kändes lagomt ballt.
På lördagen vaknade jag alldeles för tidigt (ca 13.00), varför jag mest degade i några timmar innan jag slutligen somnade igen. Det var bestämt att vi skulle ha fest på lördagkväll - ett beslut jag inte riktigt ställde mig bakom för övrigt - vilket sporrade en lagomt entusiastisk städning av lägenheten.
Festen förflöt relativt smärtfritt antar jag, förutom att en tjej drack för mycket och spydde på Johans och Ivans sovrumsgolv. Smoochies! Sedan gick vi ut och betalade massa pengar för att få möjligheten att stå och trängas och lyssna på dålig musik och skrika till varandra på 20 cm avstånd. Jag älskar nattklubbar.
Hur som helst, på söndag var vi alla bara bakis och usla. Jag vaknade, insåg att jag hade glömt tvätt i tvättmaskinen dagen innan, somnade om, glömde allt. Det var inte förrän sent på kvällen jag kom ihåg min blöta tvätt, sedan glömde jag allt i torkrummet fram till idag (tisdag).
Så, för att komma till titeln på det här inlägget. I måndags kom allas vår Jocke Grahn hit på besök, och imorgon kommer Hans Majestät Gustav hit. Skoj! Det är alltid kul med någon ny person att prata med - ibland kan man bli lite less på de andra i lägenheten. Jag tror alla känner likadant. :P
Just ja, jag skulle ju "räta ut frågetecknena" från förra inlägget. Det jag menade var att förklara närmare om jobben... Jag var som bekant på en serveringskurs igår där jag fick lära mig hur man bär tallrikar på bästa sätt (yay!), och kommer att jobba på en bankett på fredag som servitör. Det känns sådär. Jag behöver jobb och så men jag ville ju komma bort från servicehelvetesbranschen, det var nästan därför jag flyttade.
Tidlös visdom hos Gudfadern:
"Just as I thought I was out, they pulled me back in!"
Jaha, det är ny vecka, dags att kasta er ett par ben.
Kan väl börja att räta ut frågetecknena från förra inlägget. Jobbet jag var på natten mot lördag var typ ett vaktmästarjobb mer eller mindre, det hade varit någon sorts bankett i en kongresshall, mitt jobb var att hjälpa till den närvarande vaktmästaren/allt-i-allo-snubben att plocka undan alla bord och stolar, och sedan ställa ut nya bord och stolar för nästa kvälls bankett. När det var klart fick jag vara chefens bitch lite grann och utföra det ädla arbetet att torka upp öl/vin/whatever-spill på golvet som runnit ur en sprucken sopsäck. Detta med ett verktyg gjort för att torka damm. Medan jag sysslade med det satt snubben och surfade på internet. Det kändes lagomt ballt.
På lördagen vaknade jag alldeles för tidigt (ca 13.00), varför jag mest degade i några timmar innan jag slutligen somnade igen. Det var bestämt att vi skulle ha fest på lördagkväll - ett beslut jag inte riktigt ställde mig bakom för övrigt - vilket sporrade en lagomt entusiastisk städning av lägenheten.
Festen förflöt relativt smärtfritt antar jag, förutom att en tjej drack för mycket och spydde på Johans och Ivans sovrumsgolv. Smoochies! Sedan gick vi ut och betalade massa pengar för att få möjligheten att stå och trängas och lyssna på dålig musik och skrika till varandra på 20 cm avstånd. Jag älskar nattklubbar.
Hur som helst, på söndag var vi alla bara bakis och usla. Jag vaknade, insåg att jag hade glömt tvätt i tvättmaskinen dagen innan, somnade om, glömde allt. Det var inte förrän sent på kvällen jag kom ihåg min blöta tvätt, sedan glömde jag allt i torkrummet fram till idag (tisdag).
Så, för att komma till titeln på det här inlägget. I måndags kom allas vår Jocke Grahn hit på besök, och imorgon kommer Hans Majestät Gustav hit. Skoj! Det är alltid kul med någon ny person att prata med - ibland kan man bli lite less på de andra i lägenheten. Jag tror alla känner likadant. :P
Just ja, jag skulle ju "räta ut frågetecknena" från förra inlägget. Det jag menade var att förklara närmare om jobben... Jag var som bekant på en serveringskurs igår där jag fick lära mig hur man bär tallrikar på bästa sätt (yay!), och kommer att jobba på en bankett på fredag som servitör. Det känns sådär. Jag behöver jobb och så men jag ville ju komma bort från servicehelvetesbranschen, det var nästan därför jag flyttade.
Tidlös visdom hos Gudfadern:
"Just as I thought I was out, they pulled me back in!"
fredag 23 november 2007
Om jag skrev oftare skulle inte inläggen behöva bli såhär långa. Synd.
Boom.
Storslagna nyheter, vänner! Det har hänt lite saker i mitt liv så jag kan faktiskt den här gången bara skriva en krönika över dessa händelser och kan därmed bespara er det annars så vanliga meningslösa ordbajsandet, som jag till exempel visat ypperligt prov på i den här vansinnigt långa meningen.
Låt oss börja historien om min vecka från förra torsdagen. Jag hade som den skarpsynte läsaren redan vet fått ett nytt relativt lovande jobb på ett lager en bit utanför stan, som då tog sin start i torsdags. Det hette att förmodligen skulle detta jobb sträcka sig en bra bit in i december, för de hade fått en stor order skolböcker som skulle in till lagret och sorteras, för att sedan skickas vidare ut till skolor över hela Norge. Utmärkt!
Vi var klara efter två dagar.
Man måste bara ta ett steg tillbaka och beundra det tveklöst enorma intellekt hos de superhjärnor som utgör de administrativa delarna hos Ark bokhandel. Så, efter ett par dagar sa de till oss att vi inte behövde komma tillbaka mer, men eftersom att de hade "lovat oss en veckas jobb" (lögn, "minst två veckor, men troligtvis mycket mer" lät det från början) skulle vi ändå få betalt veckan ut. Det fick väl duga.
Tisdagen förflöt mer eller mindre händelselöst, sov länge, gick till jobbet, fick veta att jobbet inte fanns kvar, gick hem, var slapp.
Onsdag. Markus och Markus kom förbi vid 12-tiden eller så, sen gick vi ut på stan och hälsade på Oslo & Follo Bemanning för att fixa med papprena så vi får vår lön den här veckan. Sedan hade vi ambitionen att gå runt till en massa olika andra bemanningsföretag för att se vad som fanns, fast vi orkade bara med ett, där de sa åt oss att komma tillbaka nästa dag. Vi åkte hem till oss, åt galet många mackor och såg det episka mästerverket men ack så underskattade Heat innan jag, Markus och Jon (alla andra bangade ur, vad i helvete?!?!) åkte in till stan för att se Sverige-Lettland på en sportbar.
Vad kan man säga? 1-0 efter 35 sekunder!!! Jag älskar Marcus Allbäck. Jag älskar Zlatan Ibrahimovic. Jag gillade t.o.m Anders Svensson! Och så underbart att Kim Källström fick göra det avgörande målet. Synd bara att vi har en högerback som är totalt värdelös (Micke Nilsson), en mittback som jag tvivlar på vet vad det är för sport han utövar (Mellberg) och en mittback som förvisso förstår vad som händer runtom honom, fast å andra sidan inte vet vad han ska göra åt det (Petter Hansson). Majstorovic lämnas utanför sågen för han är inte ens ordinarie i startelvan så vad fan kan man förvänta sig? Snyggt mål iallafal Daniel.
Efter matchen gjorde jag och Markus genidraget att inte åka hem, utan vi stannade kvar på "nattklubbsdelen" av krogen, som var väldigt tom, men som för kvällen huserade en kille som spelade gitarr och en tjej som sjöng. Och som hon sjöng. Jag blev naturligtvis förälskad direkt. Frågade om de skulle spela nån fler gång och hon berättade att de kommer spela där varje onsdag. Åh vad underbart! Det var en mycket bra kväll. Till råga på allt träffade vi en norsk man i 50-årsåldern som vi pratade ett tag med och som bjöd oss på öl. Det var en mycket bra kväll.
Idag (torsdag) klev en väldigt bakfull zombie upp ur sängen kl 8.30 för att gå till Grata (bemanningsföretaget) med M & M på möte kl 9. Kändes föga värt det, men visade sig vara en guldgruva, för jag fick två jobb direkt, och hade inte ens med mig någon CV. Det ena är bara en engångsgrej verkar det som, imorgon natt från 01.00-07.00. Jag fattade inte riktigt vad det var för något, ska tillbaka till Grata för mer info imorgon. Det andra jobbet involverade en serveringskurs och sedan arbete på någon sorts middag nästa fredag. Jag hoppas att det inte suger att vara servitör (jag befarar dock att så är fallet), för jag antar att det iom alla julbord och grejer kommer att komma en del såna möjligheter framöver. Men men, även om det suger så får jag väl träffa några nya människor, vilket det kan vara värt. Och även om alla människorna där suger också så kommer iallafall M&M att vara där så jag vet iallafall att jag har någon att prata med. Jag hoppas att flickan jag träffade och hann prata lite med medans jag väntade på Grata kommer att vara där...
Okej, nu har jag börjat två meningar i rad med "men" respektive "och" så det kanske är dags att ge upp och titta på Friday Night Lights och sova. Peace.
Förresten! Jag har en ny hobby. Jag har börjat kolla oerhört mycket på koreanska starcraft-matcher med engelska kommentatorer på youtube. Mycket lärorikt, jag ska börja spela så fort jag skaffar mig en egen dator. http://404industries.com/starblog för den som vill titta. Även, Markus och Markus har också en blogg: http://mnmoslo.blogg.se. Check it out!
Storslagna nyheter, vänner! Det har hänt lite saker i mitt liv så jag kan faktiskt den här gången bara skriva en krönika över dessa händelser och kan därmed bespara er det annars så vanliga meningslösa ordbajsandet, som jag till exempel visat ypperligt prov på i den här vansinnigt långa meningen.
Låt oss börja historien om min vecka från förra torsdagen. Jag hade som den skarpsynte läsaren redan vet fått ett nytt relativt lovande jobb på ett lager en bit utanför stan, som då tog sin start i torsdags. Det hette att förmodligen skulle detta jobb sträcka sig en bra bit in i december, för de hade fått en stor order skolböcker som skulle in till lagret och sorteras, för att sedan skickas vidare ut till skolor över hela Norge. Utmärkt!
Vi var klara efter två dagar.
Man måste bara ta ett steg tillbaka och beundra det tveklöst enorma intellekt hos de superhjärnor som utgör de administrativa delarna hos Ark bokhandel. Så, efter ett par dagar sa de till oss att vi inte behövde komma tillbaka mer, men eftersom att de hade "lovat oss en veckas jobb" (lögn, "minst två veckor, men troligtvis mycket mer" lät det från början) skulle vi ändå få betalt veckan ut. Det fick väl duga.
Tisdagen förflöt mer eller mindre händelselöst, sov länge, gick till jobbet, fick veta att jobbet inte fanns kvar, gick hem, var slapp.
Onsdag. Markus och Markus kom förbi vid 12-tiden eller så, sen gick vi ut på stan och hälsade på Oslo & Follo Bemanning för att fixa med papprena så vi får vår lön den här veckan. Sedan hade vi ambitionen att gå runt till en massa olika andra bemanningsföretag för att se vad som fanns, fast vi orkade bara med ett, där de sa åt oss att komma tillbaka nästa dag. Vi åkte hem till oss, åt galet många mackor och såg det episka mästerverket men ack så underskattade Heat innan jag, Markus och Jon (alla andra bangade ur, vad i helvete?!?!) åkte in till stan för att se Sverige-Lettland på en sportbar.
Vad kan man säga? 1-0 efter 35 sekunder!!! Jag älskar Marcus Allbäck. Jag älskar Zlatan Ibrahimovic. Jag gillade t.o.m Anders Svensson! Och så underbart att Kim Källström fick göra det avgörande målet. Synd bara att vi har en högerback som är totalt värdelös (Micke Nilsson), en mittback som jag tvivlar på vet vad det är för sport han utövar (Mellberg) och en mittback som förvisso förstår vad som händer runtom honom, fast å andra sidan inte vet vad han ska göra åt det (Petter Hansson). Majstorovic lämnas utanför sågen för han är inte ens ordinarie i startelvan så vad fan kan man förvänta sig? Snyggt mål iallafal Daniel.
Efter matchen gjorde jag och Markus genidraget att inte åka hem, utan vi stannade kvar på "nattklubbsdelen" av krogen, som var väldigt tom, men som för kvällen huserade en kille som spelade gitarr och en tjej som sjöng. Och som hon sjöng. Jag blev naturligtvis förälskad direkt. Frågade om de skulle spela nån fler gång och hon berättade att de kommer spela där varje onsdag. Åh vad underbart! Det var en mycket bra kväll. Till råga på allt träffade vi en norsk man i 50-årsåldern som vi pratade ett tag med och som bjöd oss på öl. Det var en mycket bra kväll.
Idag (torsdag) klev en väldigt bakfull zombie upp ur sängen kl 8.30 för att gå till Grata (bemanningsföretaget) med M & M på möte kl 9. Kändes föga värt det, men visade sig vara en guldgruva, för jag fick två jobb direkt, och hade inte ens med mig någon CV. Det ena är bara en engångsgrej verkar det som, imorgon natt från 01.00-07.00. Jag fattade inte riktigt vad det var för något, ska tillbaka till Grata för mer info imorgon. Det andra jobbet involverade en serveringskurs och sedan arbete på någon sorts middag nästa fredag. Jag hoppas att det inte suger att vara servitör (jag befarar dock att så är fallet), för jag antar att det iom alla julbord och grejer kommer att komma en del såna möjligheter framöver. Men men, även om det suger så får jag väl träffa några nya människor, vilket det kan vara värt. Och även om alla människorna där suger också så kommer iallafall M&M att vara där så jag vet iallafall att jag har någon att prata med. Jag hoppas att flickan jag träffade och hann prata lite med medans jag väntade på Grata kommer att vara där...
Okej, nu har jag börjat två meningar i rad med "men" respektive "och" så det kanske är dags att ge upp och titta på Friday Night Lights och sova. Peace.
Förresten! Jag har en ny hobby. Jag har börjat kolla oerhört mycket på koreanska starcraft-matcher med engelska kommentatorer på youtube. Mycket lärorikt, jag ska börja spela så fort jag skaffar mig en egen dator. http://404industries.com/starblog för den som vill titta. Även, Markus och Markus har också en blogg: http://mnmoslo.blogg.se. Check it out!
lördag 17 november 2007
Musik!
Okej, jag vet inte vad jag ska skriva om så jag bara stjäl av det jag pratar om för tillfället med mina vänner.
Vi gör en High Fidelity och listar top 5 coverlåtar. Min lista:
Vad är din?
Vi gör en High Fidelity och listar top 5 coverlåtar. Min lista:
- Jimi Hendrix - All Along The Watchtower (Bob Dylan)
- José Gonzales - Heartbeats (The Knife)
- Rage Against The Machine - Maggie's Farm (Bob Dylan)
- Rodrigo y Gabriela - Stairway to Heaven (Led Zeppelin)
- Matt Weddle - Hey Ya (Outkast)
Vad är din?
tisdag 13 november 2007
Jag vet inte...
...var det här inlägget kommer att ta vägen, för jag har ingen plan och ingenting att skriva om. Bara så ni vet.
Den här dagen har varit produktiv som vanligt. Jag var vaken igårkväll och kollade igenom alla serier jag missat den senaste veckan, ungefär lagom till att de andra gick upp för att gå till jobbet. Klev upp vid 14-tiden idag och fortsatte se klart det jag inte hann igår/imorse. Jag varvade serietittandet med att spela gitarr och fortsatte med de två aktiviteterna fram till att David kom hem för ca en timme sedan. Nu sitter jag här och lyssnar på musik och tittar på när han spelar Playstation 2. Fascinerande.
Det är ganska skum musik i spelet han spelar. När han slåss mot monster (galet psykedeliska monster ska sägas - tänk Alice i underlandet fast med ännu mer LSD) är det lite funkig musik och en kvinna som sjunger "oh yeah, durututu durututu, baby baby, durututu dudurututu" om och om igen. Det är ganska briljant måste jag säga.
På tal om musik så har jag en ny all-time favoritlåt. Jag brukar ha ganska korta men oerhört intensiva kärleksaffärer med olika låtar: under ungefär två-fyra veckor lyssnar jag hela tiden på ett fåtal låtar som jag för tillfället älskar mer än nånting annat i musikväg. Eller, stryk det där "i musikväg", jag älskar dem mer än nånting annat, punkt.
Just nu är det Acadian Driftwood med The Band. Det här beteendet som jag inte kan sluta med gör mig både glad och ledsen. Jag älskar ju som sagt den här låten mer än nånting annat just nu, och uppskattar den mycket mer än vad jag hade gjort i vanliga fall, vilket är gott. Samtidigt vet jag ju att den här passionen kommer att svalna, och det gör mig ledsen. Fast då kommer naturligtvis någon annan låt ta dess plats i mitten av mitt hjärta, och det är ju lite spännande då jag inte ännu vet vilken.
The Band är för övrigt helt otroligt fantastiskt bra, definitivt ett av de bästa banden från 60- och 70-talen. De är där uppe tillsammans med Beatles, Rolling Stones och Dylan. Jag förstår inte varför historien på något sätt hoppat över dem. Det borde inte ha tagit 18 år för mig att upptäcka dem. Fy skäms alla ni som levde då och inte berättat för mig och resten av min generation om The Band!
Jag tänkte hitta Acadian Driftwood på Youtube men det fanns bara coverversioner, så ni får deras näst bästa låt istället, The Night They Drove Old Dixie Down.
Detta är från deras sista konsert tillsammans. Titta och lyssna på Levon Helm (trummisen), han tyckte inte att bandet skulle sluta utan att de hade mycket mer att ge. Jag tycker han framför ett ganska övertygande argument, gör inte ni? Enjoy:
Nu ska jag ta och steka den sista biten blodpudding till mig och David innan Ivan och Johan kommer hem, så jag slipper dela med mig för mycket av det lilla bacon som finns kvar.
Den här dagen har varit produktiv som vanligt. Jag var vaken igårkväll och kollade igenom alla serier jag missat den senaste veckan, ungefär lagom till att de andra gick upp för att gå till jobbet. Klev upp vid 14-tiden idag och fortsatte se klart det jag inte hann igår/imorse. Jag varvade serietittandet med att spela gitarr och fortsatte med de två aktiviteterna fram till att David kom hem för ca en timme sedan. Nu sitter jag här och lyssnar på musik och tittar på när han spelar Playstation 2. Fascinerande.
Det är ganska skum musik i spelet han spelar. När han slåss mot monster (galet psykedeliska monster ska sägas - tänk Alice i underlandet fast med ännu mer LSD) är det lite funkig musik och en kvinna som sjunger "oh yeah, durututu durututu, baby baby, durututu dudurututu" om och om igen. Det är ganska briljant måste jag säga.
På tal om musik så har jag en ny all-time favoritlåt. Jag brukar ha ganska korta men oerhört intensiva kärleksaffärer med olika låtar: under ungefär två-fyra veckor lyssnar jag hela tiden på ett fåtal låtar som jag för tillfället älskar mer än nånting annat i musikväg. Eller, stryk det där "i musikväg", jag älskar dem mer än nånting annat, punkt.
Just nu är det Acadian Driftwood med The Band. Det här beteendet som jag inte kan sluta med gör mig både glad och ledsen. Jag älskar ju som sagt den här låten mer än nånting annat just nu, och uppskattar den mycket mer än vad jag hade gjort i vanliga fall, vilket är gott. Samtidigt vet jag ju att den här passionen kommer att svalna, och det gör mig ledsen. Fast då kommer naturligtvis någon annan låt ta dess plats i mitten av mitt hjärta, och det är ju lite spännande då jag inte ännu vet vilken.
The Band är för övrigt helt otroligt fantastiskt bra, definitivt ett av de bästa banden från 60- och 70-talen. De är där uppe tillsammans med Beatles, Rolling Stones och Dylan. Jag förstår inte varför historien på något sätt hoppat över dem. Det borde inte ha tagit 18 år för mig att upptäcka dem. Fy skäms alla ni som levde då och inte berättat för mig och resten av min generation om The Band!
Jag tänkte hitta Acadian Driftwood på Youtube men det fanns bara coverversioner, så ni får deras näst bästa låt istället, The Night They Drove Old Dixie Down.
Detta är från deras sista konsert tillsammans. Titta och lyssna på Levon Helm (trummisen), han tyckte inte att bandet skulle sluta utan att de hade mycket mer att ge. Jag tycker han framför ett ganska övertygande argument, gör inte ni? Enjoy:
Nu ska jag ta och steka den sista biten blodpudding till mig och David innan Ivan och Johan kommer hem, så jag slipper dela med mig för mycket av det lilla bacon som finns kvar.
fredag 9 november 2007
Uppdatering
Det har varit lite snålt med uppdateringar på sistone så jag får väl skriva nåt då...
Så vad har hänt sedan sist?
Mina kära föräldrar var här i helgen. De körde hela långa vägen från Piteå med bilen fullpackad med saker som vi behövde till lägenheten, som t.ex. en MYCKET efterlängtad TV med tillhörande Xbox 360 och Playstation 2. Mycket nöje. De tog även med sig en hel del mat (bland annat PALT!), så i fredags blev vi bjudna på hemlagad middag, hemma hos oss! Det var underbart, kvällen efter åt jag och mapa ute på restaurang. Jag har med andra ord ätit som en kung hela helgen!
Efter restaurangbesöket på lördagen var jag och resten av gänget på fest hos Frida, Martina och Ida - några vänner från Piteå som bor inte alls långt ifrån oss. Senare drog vi ut, som sig bör, och stod i kö, som sig bör, och hade måttligt kul ute, som sig bör. Jag drack någon öl med Johan, men sen var jag som ni förstår föga sugen att stanna kvar och låtsas ha superkul, varför jag istället stod och betraktade några människor (tre olika killar som försökte ragga upp samma tjej - det var lustigt och patetiskt på samma gång) innan jag efter en liten stund gick hem.
Karl Johans gata med omnejd nattetid är en ganska sorglig plats. Efter det andra "you want good time?"-erbjudandet bestämde jag mig för att liva upp stämningen lite och när nästa prostituerad kom fram började jag sjunga Roxanne med The Police för henne. Jag tror hon missade poängen för hon fortsatte försöka...
Sedan kom det några händelselösa men xboxrika dagar fram till onsdag då jag blev uppringd av Oslo & Follo Bemanning som frågade om jag ville ha ett jobb. Jag hade nästan glömt bort dem, men de hade inte glömt bort mig tydligen. Jag är nu än en gång levande bevis för att det inte lönar sig att jobba hårt: Ivan, Johan och David har alla legat i jättemycket och mailat hit och dit och ringt runt och registrerat sig överallt och varit på intervjuer över hela stan, medan jag har suttit hemma och spelat TV-spel. Jag får ändå jobb ungefär samtidigt som de. Ha!
Det är någo sorts lagerjobb som vad jag förstod går ut på att packa upp böcker (böcker igen!) och placera dem på rätt plats. Jag börjar på onsdag. Även åtminstone en av Markusarna kommer att jobba på samma ställe, kul!
Så, that's that. Nu återstår bara att spela "skate." hela dagen som jag köpte för att fira min seger över arbetsmarknaden, och att ladda inför Arcade Fire på söndag.
Pang.
Så vad har hänt sedan sist?
Mina kära föräldrar var här i helgen. De körde hela långa vägen från Piteå med bilen fullpackad med saker som vi behövde till lägenheten, som t.ex. en MYCKET efterlängtad TV med tillhörande Xbox 360 och Playstation 2. Mycket nöje. De tog även med sig en hel del mat (bland annat PALT!), så i fredags blev vi bjudna på hemlagad middag, hemma hos oss! Det var underbart, kvällen efter åt jag och mapa ute på restaurang. Jag har med andra ord ätit som en kung hela helgen!
Efter restaurangbesöket på lördagen var jag och resten av gänget på fest hos Frida, Martina och Ida - några vänner från Piteå som bor inte alls långt ifrån oss. Senare drog vi ut, som sig bör, och stod i kö, som sig bör, och hade måttligt kul ute, som sig bör. Jag drack någon öl med Johan, men sen var jag som ni förstår föga sugen att stanna kvar och låtsas ha superkul, varför jag istället stod och betraktade några människor (tre olika killar som försökte ragga upp samma tjej - det var lustigt och patetiskt på samma gång) innan jag efter en liten stund gick hem.
Karl Johans gata med omnejd nattetid är en ganska sorglig plats. Efter det andra "you want good time?"-erbjudandet bestämde jag mig för att liva upp stämningen lite och när nästa prostituerad kom fram började jag sjunga Roxanne med The Police för henne. Jag tror hon missade poängen för hon fortsatte försöka...
Sedan kom det några händelselösa men xboxrika dagar fram till onsdag då jag blev uppringd av Oslo & Follo Bemanning som frågade om jag ville ha ett jobb. Jag hade nästan glömt bort dem, men de hade inte glömt bort mig tydligen. Jag är nu än en gång levande bevis för att det inte lönar sig att jobba hårt: Ivan, Johan och David har alla legat i jättemycket och mailat hit och dit och ringt runt och registrerat sig överallt och varit på intervjuer över hela stan, medan jag har suttit hemma och spelat TV-spel. Jag får ändå jobb ungefär samtidigt som de. Ha!
Det är någo sorts lagerjobb som vad jag förstod går ut på att packa upp böcker (böcker igen!) och placera dem på rätt plats. Jag börjar på onsdag. Även åtminstone en av Markusarna kommer att jobba på samma ställe, kul!
Så, that's that. Nu återstår bara att spela "skate." hela dagen som jag köpte för att fira min seger över arbetsmarknaden, och att ladda inför Arcade Fire på söndag.
Pang.
torsdag 1 november 2007
Smörmarodören avslöjad!
Japp, vi ställde Johan och Ivan mot väggen. Det visade sig att det är Ivan som är marodören.
Han hävdar att "Alla gör typ så. Min familj gör det."
Ha!
Han hävdar att "Alla gör typ så. Min familj gör det."
Ha!
onsdag 31 oktober 2007
Gourmétlunch
Jag ber om överseende med mina superskills med kameran. Vi har fortfarande ingen aning om varför smörmarodören gör som han gör eller vem han är. Jag vågar inte konfrontera honom. Vi har aldrig ätit lax.
tisdag 30 oktober 2007
Livet är bra
Den här kvällen trodde jag skulle gå till historien som en av världens tråkigaste, men ack så skenet kan bedra. Tidigare idag gick jag bara runt i lägenheten och var rastlös och uttråkad, och fick dessutom en utgift på över 1000 kronor på mitt kort. Jag gick ut på en promenad för att ha något att göra, det var kallt. När jag kom hem var klockan rätt sent och efter lite Futurama-tittande gick mina vänner och la sig, äntligen!
Nu visade det sig att kvällen blev helt underbar! Jag har datorn helt för mig själv, och jag sitter och poppar The Arcade Fire i lurarna och dör av hur underbart bra de är. Jag blir ännu gladare när jag kommer ihåg att den där utgiften på 1000 kr var för biljetter till sagda Arcade Fire som spelar här om två veckor! Dessutom såg jag att Maddox har skrivit en ny artikel. Inte nog med det, i ett desperat försök att hitta något att kolla på hittade jag samtliga avsnitt av tidigare nedlagda serien The Black Donnellys, och jag som bara hade sett 6 avsnitt av!
Det enda som skulle kunna göra den här kvällen bättre nu vore om Olivia Wilde var den som sov bredvid mig istället för Bento...
Nu visade det sig att kvällen blev helt underbar! Jag har datorn helt för mig själv, och jag sitter och poppar The Arcade Fire i lurarna och dör av hur underbart bra de är. Jag blir ännu gladare när jag kommer ihåg att den där utgiften på 1000 kr var för biljetter till sagda Arcade Fire som spelar här om två veckor! Dessutom såg jag att Maddox har skrivit en ny artikel. Inte nog med det, i ett desperat försök att hitta något att kolla på hittade jag samtliga avsnitt av tidigare nedlagda serien The Black Donnellys, och jag som bara hade sett 6 avsnitt av!
Det enda som skulle kunna göra den här kvällen bättre nu vore om Olivia Wilde var den som sov bredvid mig istället för Bento...
måndag 29 oktober 2007
Drick inte alkohol om du suger på livet
Hej hej.
Igår var jag och Johan på fest hemma hos Christian. Det var bara vi två för Ivan jobbade och David var för lat. Jag var faktiskt relativt taggad att gå dit, för när jag ringde och snackade med Chrille sa han att det då "bara" var typ 30-40 personer där, men det skulle komma fler. Jag antog att åtminstone en av dessa förväntade ca 70 människorna inte skulle vara en fullkomlig klåpare och såg därför som sagt fram emot tillställningen.
Festen var ungefär vad vi hade förväntat oss, en hel massa människor och en hel massa för hög musik olika källor och en hel massa alkohol tillsammans i en gigantisk lägenhet. Johan och jag kände oss lite vilsna till en början, men folket visade sig vara trevliga och så, så det hela började arta sig till en bra kväll.
Då, precis när jag har börjat prata med Den Söta Flickan och kommit förbi de obligatoriska inledande artighetsfraserna, till och med varit macho och druckit tequila mot min vilja, då händer det något som jag inte riktigt uppfattade vad det var. En dörr slogs iallafall sönder och ansvarig överförfriskad herre blev inte så artigt ombedd att lämna lokalen. Varför måste män vara så himla hårda? Lite senare, en timme eller så, flippade en av killarna som bor i lägenheten där festen hölls och körde ut alla (vilket tog nästan en timme till, för dörrslagarherren stod fortfarande kvar och utbytte meningsskiljaktigheter i hallen). Precis när jag börjat komma nånvart med Den Söta Flickan. Helvete.
Sen gick Den Söta Flickan och hennes vänner ut på krogen, fast jag och Johan hade en pakt att om alla skulle sticka ut från festen så skulle vi åka hem, för vi hade egentligen inte råd att festa överhuvudtaget. Så, hon kom undan. Allting för att nån idiot slog sönder en dörr och för att ingen av de hårda männen i vanlig ton kunde förklara för den sluddrande åsnan varför han var tvungen att gå.
Sensmoralen i det här är: Om du är sämst, drick inte. Du förstör för mig när du är så jävla dålig på livet.
Även: Var inte så förbannat hård och macho hela tiden. Det är mycket bättre att vara ödmjuk, då slipper man t.ex. dricka tequila om man inte egentligen vill.
Igår var jag och Johan på fest hemma hos Christian. Det var bara vi två för Ivan jobbade och David var för lat. Jag var faktiskt relativt taggad att gå dit, för när jag ringde och snackade med Chrille sa han att det då "bara" var typ 30-40 personer där, men det skulle komma fler. Jag antog att åtminstone en av dessa förväntade ca 70 människorna inte skulle vara en fullkomlig klåpare och såg därför som sagt fram emot tillställningen.
Festen var ungefär vad vi hade förväntat oss, en hel massa människor och en hel massa för hög musik olika källor och en hel massa alkohol tillsammans i en gigantisk lägenhet. Johan och jag kände oss lite vilsna till en början, men folket visade sig vara trevliga och så, så det hela började arta sig till en bra kväll.
Då, precis när jag har börjat prata med Den Söta Flickan och kommit förbi de obligatoriska inledande artighetsfraserna, till och med varit macho och druckit tequila mot min vilja, då händer det något som jag inte riktigt uppfattade vad det var. En dörr slogs iallafall sönder och ansvarig överförfriskad herre blev inte så artigt ombedd att lämna lokalen. Varför måste män vara så himla hårda? Lite senare, en timme eller så, flippade en av killarna som bor i lägenheten där festen hölls och körde ut alla (vilket tog nästan en timme till, för dörrslagarherren stod fortfarande kvar och utbytte meningsskiljaktigheter i hallen). Precis när jag börjat komma nånvart med Den Söta Flickan. Helvete.
Sen gick Den Söta Flickan och hennes vänner ut på krogen, fast jag och Johan hade en pakt att om alla skulle sticka ut från festen så skulle vi åka hem, för vi hade egentligen inte råd att festa överhuvudtaget. Så, hon kom undan. Allting för att nån idiot slog sönder en dörr och för att ingen av de hårda männen i vanlig ton kunde förklara för den sluddrande åsnan varför han var tvungen att gå.
Sensmoralen i det här är: Om du är sämst, drick inte. Du förstör för mig när du är så jävla dålig på livet.
Även: Var inte så förbannat hård och macho hela tiden. Det är mycket bättre att vara ödmjuk, då slipper man t.ex. dricka tequila om man inte egentligen vill.
söndag 28 oktober 2007
Utdrag ur en konversation från vår soffa
David listar vilka olika karaktärer från Bamse vi är
David: Jag är typ Brumma.
Jag: Brumma? Det är ju Bamses fru?
David: Jaha, men vad heter den lilla då?
Jag: Brummelisa
David: Ja just det. Hon är utvecklingsstörd va?
David: Jag är typ Brumma.
Jag: Brumma? Det är ju Bamses fru?
David: Jaha, men vad heter den lilla då?
Jag: Brummelisa
David: Ja just det. Hon är utvecklingsstörd va?
torsdag 25 oktober 2007
José-biljetter och annat
Woho! José Gonzales spelar i Oslo i december och gissa vem som har biljetter!
Hurra för promotion-turnéer och att bo i en huvudstad. Oslo verkar vara ett väldigt bra ställe ur den synpunkten, det är spelningar med intressanta artister hela tiden. Lite svårt att veta vad man ska gå på med den begränsade budgeten som finns. Det blev förresten ingenting av Animal Collective-spelningen jag skrev om tidigare, David det svinet bokade bara en biljett åt sig själv, och sedan när jag skulle boka min var det slutsålt. Tack David.
Jag måste säga att jag har lite svårigheter med att skriva den här bloggen. Jag gör det mer eller mindre på grund av att människor har uttryckt en önskan om att följa mina förehavanden i detta märkliga land, men vill ni verkligen läsa om min day-to-day? Hur jävla pretentiös vore jag liksom inte om jag på allvar trodde att ni var intresserade av att läsa om hur jag har bytt strängar på min elgitarr? För att inte tala om hur patetiskt allting blir när det visar sig att det var det enda jag uträttade den dagen.
Och hur går det med jobbsökandet, Erik? Nej, jag har inte sökt något nytt jobb än. Ja, det var för att jobba jag åkte hit. Nej, jag är inte en lat hycklare.
Jag ska därför försöka hitta på något annat spännande för er att läsa som ändå ger er viss inblick i hur livet här ter sig. Jag tänker mig någon sorts analys av mina rumskamrater till att börja med, fast det får bli nån gång när klockan inte är 02:35 och jag har House-avsnitt att se på.
Boom
Hurra för promotion-turnéer och att bo i en huvudstad. Oslo verkar vara ett väldigt bra ställe ur den synpunkten, det är spelningar med intressanta artister hela tiden. Lite svårt att veta vad man ska gå på med den begränsade budgeten som finns. Det blev förresten ingenting av Animal Collective-spelningen jag skrev om tidigare, David det svinet bokade bara en biljett åt sig själv, och sedan när jag skulle boka min var det slutsålt. Tack David.
Jag måste säga att jag har lite svårigheter med att skriva den här bloggen. Jag gör det mer eller mindre på grund av att människor har uttryckt en önskan om att följa mina förehavanden i detta märkliga land, men vill ni verkligen läsa om min day-to-day? Hur jävla pretentiös vore jag liksom inte om jag på allvar trodde att ni var intresserade av att läsa om hur jag har bytt strängar på min elgitarr? För att inte tala om hur patetiskt allting blir när det visar sig att det var det enda jag uträttade den dagen.
Och hur går det med jobbsökandet, Erik? Nej, jag har inte sökt något nytt jobb än. Ja, det var för att jobba jag åkte hit. Nej, jag är inte en lat hycklare.
Jag ska därför försöka hitta på något annat spännande för er att läsa som ändå ger er viss inblick i hur livet här ter sig. Jag tänker mig någon sorts analys av mina rumskamrater till att börja med, fast det får bli nån gång när klockan inte är 02:35 och jag har House-avsnitt att se på.
Boom
måndag 22 oktober 2007
Taggad (farligt nära obnoxious chain-letter det här)
Jag önskar att jag visste ett lika bra ord på svenska för engelskans "obnoxious".
Nåväl.
Min syster har dragit in mig i något som vi säkert alla kommer att ångra.
Reglerna är följande:
1. Länka till den som har taggat dig.
2. Berätta sju personliga sanningar om dig själv.
3. Tagga sju nya personer i slutet av ditt inlägg.
4. Skriv ett meddelande i de sju personernas blogg så att de uppmärksammar att de blivit taggade.
Jag tänker dock inte följa reglerna riktigt då jag inte känner sju personer som bloggar vilket kan göra det hela lite problematiskt. Så här får ni sju fantastiskt intressanta fakta om mig.
Så. Jag tänker inte fortsätta det här kvasi-kedjebrevet så det blir inget fortsatt "taggande" från min sida.
Nåväl.
Min syster har dragit in mig i något som vi säkert alla kommer att ångra.
Reglerna är följande:
1. Länka till den som har taggat dig.
2. Berätta sju personliga sanningar om dig själv.
3. Tagga sju nya personer i slutet av ditt inlägg.
4. Skriv ett meddelande i de sju personernas blogg så att de uppmärksammar att de blivit taggade.
Jag tänker dock inte följa reglerna riktigt då jag inte känner sju personer som bloggar vilket kan göra det hela lite problematiskt. Så här får ni sju fantastiskt intressanta fakta om mig.
- Jag är en av de kanske tre smartaste människorna jag känner. Visst, det låter arrogant, men ni vet det också så gnäll inte.
- Jag hatar Guns'n'Roses och Johnny Cash. Jag tycks vara nästan ensam i detta, vilket skrämmer mig. Ser inte alla andra också hur jävla värdelöst det är? GNR är ett typiskt sånt band som var ett band för att det var coolt, inte för att de älskade musik. Cash är bara värdelös och löjligt överskattad av folk sedan filmen Walk The Line.
- Jag kan på tok för många citat från Pulp Fiction.
- Jag har lite av en dröm att bli regissör. Jag älskar film och funderar ofta hur det skulle vara att göra dem.
- Jag dör lite inombords varje gång någon säger "ööhhh fotboll är typ roligare att spela än ishockey men hockey är roligare att titta på... ööhh... öhh". FEL. Det är det inte alls. Det finns ingen jävla finess i hockey, varje anfall består av max en passning och ett skott och sedan är pucken i hörnet. Man ser knappt puckjäveln hälften av tiden. Fotboll är underbart, hockey är värdelöst. Släpp det.
- Jag tycker inte att jag sjunger så dåligt som ni försöker få mig att tro.
- Den här listan var förbannat svår att skriva. Jag försökte vara allvarlig men som synes gav jag upp en smula.
Så. Jag tänker inte fortsätta det här kvasi-kedjebrevet så det blir inget fortsatt "taggande" från min sida.
söndag 21 oktober 2007
Oslo fucks up water
Detta är så underbart.
Vi började höra rykten för några dagar sedan att man inte ska dricka kranvattnet, fast vi hade ingen aning varför. Visar sig att det finns parasiter i vattnet som kan orsaka en hel del smärta om man utsätter sig för dem. Jag har hört allt möjligt hemskt, man blir tydligen sängliggande i en månad, det börjar lukta död ur munnen, hörde t.o.m. att någon hade dött på riktigt. Orsaken till detta? Grävlingar. Det har hittats ett gäng döda grävlingar i vattnet vi dricker. Och diskar med. Och tvättar våra kläder och kroppar med. Och borstar tänderna med.
Grävlingar. Jag hoppas verkligen att någon har förlorat sitt jobb för detta.
Vad som är så konstigt är att detta inte står på förstasidan på alla tidningar i Oslo varje dag. Vi har till och med försökt kolla upp vad fan som försiggår på några av norges största tidningars hemsidor men det är helt jävla tyst. Jag tror norrmännen har något annat system för att förmedla sån här information som vi svenskar inte får ta del av. Rasister.
Vi började höra rykten för några dagar sedan att man inte ska dricka kranvattnet, fast vi hade ingen aning varför. Visar sig att det finns parasiter i vattnet som kan orsaka en hel del smärta om man utsätter sig för dem. Jag har hört allt möjligt hemskt, man blir tydligen sängliggande i en månad, det börjar lukta död ur munnen, hörde t.o.m. att någon hade dött på riktigt. Orsaken till detta? Grävlingar. Det har hittats ett gäng döda grävlingar i vattnet vi dricker. Och diskar med. Och tvättar våra kläder och kroppar med. Och borstar tänderna med.
Grävlingar. Jag hoppas verkligen att någon har förlorat sitt jobb för detta.
Vad som är så konstigt är att detta inte står på förstasidan på alla tidningar i Oslo varje dag. Vi har till och med försökt kolla upp vad fan som försiggår på några av norges största tidningars hemsidor men det är helt jävla tyst. Jag tror norrmännen har något annat system för att förmedla sån här information som vi svenskar inte får ta del av. Rasister.
fredag 19 oktober 2007
Musik!
Min syster har nån grej hon kör med på sin blogg där hon listar böcker hon gillar, eller nåt.
Jag vet inte riktigt för jag brukar inte läsa just de inläggen så noga (sorry Anna). Varför berättar jag det här? Jo, jag tänkte göra ungefär samma sak, fast med min stora kärlek musik istället för litteratur. Så, här kommer några tips som ni också kan ignorera!
Jag vet inte riktigt för jag brukar inte läsa just de inläggen så noga (sorry Anna). Varför berättar jag det här? Jo, jag tänkte göra ungefär samma sak, fast med min stora kärlek musik istället för litteratur. Så, här kommer några tips som ni också kan ignorera!
- José González nya album In Our Nature - Har lyssnat igenom det fyra gånger i rad nu och det blir bara bättre och bättre för varje gång! Kan till och med vara bättre än hans debutalbum Veneer. Och det vill inte säga lite. Finns inget dåligt spår på hela skivan!
- Favourite Worst Nightmare med genierna Arctic Monkeys - Ibland när jag lyssnar på Arctic Monkeys blir jag lite förvirrad: jag är relativt säker på min heterosexuella läggning men jag är ändå på något sätt upp över öronen förälskad i Alex Turner. Hur gör dom? Arctic Monkeys första album slog typ alla rekord i UK. Det blev typ det snabbast säljande debutalbumet i landets historia eller nåt. Bättre än Beatles, Rolling Stones, Cream osv. Och sen går dom och gör ETT LIKA JÄVLA FANTASTISKT MÄSTERVERK IGEN?!? Det är inte rättvist.
- The Black And White Album med The Hives - The Hives har också släppt ett nytt album. Tyvärr har jag inte hunnit lyssna igenom det på riktigt än, men det jag har hört låter väldigt lovande, som väntat. De är ju trots allt världens bästa grupp, iallafall enligt dem själva.
torsdag 18 oktober 2007
Uppkopplad!
Äntligen!
Vi har fått rätt grejer och har nu hela fantastiska Internet i lägenheten! Det är så underbart. Vi kan ladda hem film och musik, vi kan kolla på youtube, bara en sån sak som att jag kan kolla mitt bankkonto and stuff. Underbart. Började bli lite less på att bara spela Worms 2 och titta på samma Family Guy-avsnitt för tionde gången.
Tänkte även ladda upp lite bilder så ni mina kära läsare (hur många är ni, tre stycken?) kan se hur glamouröst jag lever. Håll tummarna för att jag kom ihåg att ta med rätt sladd för att flytta över bilder från telefonen till datorn! Om så är fallet kommer det säkert upp lite bilder senare idag.
Ta.
Vi har fått rätt grejer och har nu hela fantastiska Internet i lägenheten! Det är så underbart. Vi kan ladda hem film och musik, vi kan kolla på youtube, bara en sån sak som att jag kan kolla mitt bankkonto and stuff. Underbart. Började bli lite less på att bara spela Worms 2 och titta på samma Family Guy-avsnitt för tionde gången.
Tänkte även ladda upp lite bilder så ni mina kära läsare (hur många är ni, tre stycken?) kan se hur glamouröst jag lever. Håll tummarna för att jag kom ihåg att ta med rätt sladd för att flytta över bilder från telefonen till datorn! Om så är fallet kommer det säkert upp lite bilder senare idag.
Ta.
måndag 15 oktober 2007
Observationer på Grünerløkka
Idag har varit en produktiv dag. Planen var att styra upp en massa jobbansøkningar samt ett bankærende som ær ganska viktigt. Depositionen på lægenheten nærmare bestæmt.
Efter en filmkvæll igår med våra svenska kompisar Markus och Jon sov jag till ca halv tolv då jag vaknade av att Bento spelade något obskyrt rollspel från senast 1990, førmodligen ældre, på datorn. Awesome graphics.
Eftersom jag ær en man av handling tænkte jag direkt børja med dagens bestyr. Fast min entusiasm førsvann nær jag såg min kæra gitarr stå lutad mot sængkanten och istællet før banken fick det bli någon timmes jammande till musiken i mitt huvud. Så småningom tømdes lægenheten på mænniskor och efter en hælsosam frukost bestående av ost/korv-mackor och o'boy gav jag helt upp att få något gjort av det jag planerat och gav mig istællet ut på stan med mitt anteckningsblock (æmnat før mina førsøk till sångtexter).
Jag tog trikken (dvs spårvagnen, det ær Norge - don't ask) till Olaf Ryes Plass på Grünerløkka och satte mig i parken dær før att betrakta vad som førsiggick. Det ær en fantastiskt plats. Aldrig førr har jag sett barnfamiljer, knarkare, cyklande hurtbullar och stressade businessmen møtas i sådan harmoni på samma stælle. Allting fint inramat av de stora træden med sina gula løv som glimrade som guld i solskenet. Jag satt dær i næstan två timmar. Lyckades t.o.m skriva några rader i anteckningsblocket.
Som sagt en produktiv dag.
Sedan gled jag in hit till internetcafét dær jag møttes av min syster på MSN som frågade hur det gick med jobbsøkandet. Jag ær inte alls sugen på att jobba. Jag sitter hellre i parker hela dagarna tittar på fotbollsspelande junkies, men det ær tyværr inte så lukrativt och allting handlar ju om pengar...
På tal om det så børjar det hær bli lite dyrt så jag borde avrunda. Det ær ganska frustrerande att inte ha internet i lægenheten. Ænnu mer frustrerande eftersom vi bestællde skiten, fick hem ett modem och kablar och grejer, bara det att det var fel grejer, så nu har vi 10 mbit i uttaget fast vi har inget sætt att koppla in kabeln. Guld.
Imorgon ska jag førhoppningsvis gå och se Animal Collective spela. Yay!
Over and out.
Efter en filmkvæll igår med våra svenska kompisar Markus och Jon sov jag till ca halv tolv då jag vaknade av att Bento spelade något obskyrt rollspel från senast 1990, førmodligen ældre, på datorn. Awesome graphics.
Eftersom jag ær en man av handling tænkte jag direkt børja med dagens bestyr. Fast min entusiasm førsvann nær jag såg min kæra gitarr stå lutad mot sængkanten och istællet før banken fick det bli någon timmes jammande till musiken i mitt huvud. Så småningom tømdes lægenheten på mænniskor och efter en hælsosam frukost bestående av ost/korv-mackor och o'boy gav jag helt upp att få något gjort av det jag planerat och gav mig istællet ut på stan med mitt anteckningsblock (æmnat før mina førsøk till sångtexter).
Jag tog trikken (dvs spårvagnen, det ær Norge - don't ask) till Olaf Ryes Plass på Grünerløkka och satte mig i parken dær før att betrakta vad som førsiggick. Det ær en fantastiskt plats. Aldrig førr har jag sett barnfamiljer, knarkare, cyklande hurtbullar och stressade businessmen møtas i sådan harmoni på samma stælle. Allting fint inramat av de stora træden med sina gula løv som glimrade som guld i solskenet. Jag satt dær i næstan två timmar. Lyckades t.o.m skriva några rader i anteckningsblocket.
Som sagt en produktiv dag.
Sedan gled jag in hit till internetcafét dær jag møttes av min syster på MSN som frågade hur det gick med jobbsøkandet. Jag ær inte alls sugen på att jobba. Jag sitter hellre i parker hela dagarna tittar på fotbollsspelande junkies, men det ær tyværr inte så lukrativt och allting handlar ju om pengar...
På tal om det så børjar det hær bli lite dyrt så jag borde avrunda. Det ær ganska frustrerande att inte ha internet i lægenheten. Ænnu mer frustrerande eftersom vi bestællde skiten, fick hem ett modem och kablar och grejer, bara det att det var fel grejer, så nu har vi 10 mbit i uttaget fast vi har inget sætt att koppla in kabeln. Guld.
Imorgon ska jag førhoppningsvis gå och se Animal Collective spela. Yay!
Over and out.
fredag 12 oktober 2007
Børjan...
...på vad som førmodligen blir slutet.
Ja, du ser rætt. Jag har børjat blogga. Från Oslo. Någonting ær allvarligt fel med værlden, eller hur?
Så, æven om så ær fallet ær det trots allt Erik Stoltz ni har att gøra med, førvænta er stordåd.
Ja, du ser rætt. Jag har børjat blogga. Från Oslo. Någonting ær allvarligt fel med værlden, eller hur?
Så, æven om så ær fallet ær det trots allt Erik Stoltz ni har att gøra med, førvænta er stordåd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
