God afton.
Jaha, det är ny vecka, dags att kasta er ett par ben.
Kan väl börja att räta ut frågetecknena från förra inlägget. Jobbet jag var på natten mot lördag var typ ett vaktmästarjobb mer eller mindre, det hade varit någon sorts bankett i en kongresshall, mitt jobb var att hjälpa till den närvarande vaktmästaren/allt-i-allo-snubben att plocka undan alla bord och stolar, och sedan ställa ut nya bord och stolar för nästa kvälls bankett. När det var klart fick jag vara chefens bitch lite grann och utföra det ädla arbetet att torka upp öl/vin/whatever-spill på golvet som runnit ur en sprucken sopsäck. Detta med ett verktyg gjort för att torka damm. Medan jag sysslade med det satt snubben och surfade på internet. Det kändes lagomt ballt.
På lördagen vaknade jag alldeles för tidigt (ca 13.00), varför jag mest degade i några timmar innan jag slutligen somnade igen. Det var bestämt att vi skulle ha fest på lördagkväll - ett beslut jag inte riktigt ställde mig bakom för övrigt - vilket sporrade en lagomt entusiastisk städning av lägenheten.
Festen förflöt relativt smärtfritt antar jag, förutom att en tjej drack för mycket och spydde på Johans och Ivans sovrumsgolv. Smoochies! Sedan gick vi ut och betalade massa pengar för att få möjligheten att stå och trängas och lyssna på dålig musik och skrika till varandra på 20 cm avstånd. Jag älskar nattklubbar.
Hur som helst, på söndag var vi alla bara bakis och usla. Jag vaknade, insåg att jag hade glömt tvätt i tvättmaskinen dagen innan, somnade om, glömde allt. Det var inte förrän sent på kvällen jag kom ihåg min blöta tvätt, sedan glömde jag allt i torkrummet fram till idag (tisdag).
Så, för att komma till titeln på det här inlägget. I måndags kom allas vår Jocke Grahn hit på besök, och imorgon kommer Hans Majestät Gustav hit. Skoj! Det är alltid kul med någon ny person att prata med - ibland kan man bli lite less på de andra i lägenheten. Jag tror alla känner likadant. :P
Just ja, jag skulle ju "räta ut frågetecknena" från förra inlägget. Det jag menade var att förklara närmare om jobben... Jag var som bekant på en serveringskurs igår där jag fick lära mig hur man bär tallrikar på bästa sätt (yay!), och kommer att jobba på en bankett på fredag som servitör. Det känns sådär. Jag behöver jobb och så men jag ville ju komma bort från servicehelvetesbranschen, det var nästan därför jag flyttade.
Tidlös visdom hos Gudfadern:
"Just as I thought I was out, they pulled me back in!"
tisdag 27 november 2007
fredag 23 november 2007
Om jag skrev oftare skulle inte inläggen behöva bli såhär långa. Synd.
Boom.
Storslagna nyheter, vänner! Det har hänt lite saker i mitt liv så jag kan faktiskt den här gången bara skriva en krönika över dessa händelser och kan därmed bespara er det annars så vanliga meningslösa ordbajsandet, som jag till exempel visat ypperligt prov på i den här vansinnigt långa meningen.
Låt oss börja historien om min vecka från förra torsdagen. Jag hade som den skarpsynte läsaren redan vet fått ett nytt relativt lovande jobb på ett lager en bit utanför stan, som då tog sin start i torsdags. Det hette att förmodligen skulle detta jobb sträcka sig en bra bit in i december, för de hade fått en stor order skolböcker som skulle in till lagret och sorteras, för att sedan skickas vidare ut till skolor över hela Norge. Utmärkt!
Vi var klara efter två dagar.
Man måste bara ta ett steg tillbaka och beundra det tveklöst enorma intellekt hos de superhjärnor som utgör de administrativa delarna hos Ark bokhandel. Så, efter ett par dagar sa de till oss att vi inte behövde komma tillbaka mer, men eftersom att de hade "lovat oss en veckas jobb" (lögn, "minst två veckor, men troligtvis mycket mer" lät det från början) skulle vi ändå få betalt veckan ut. Det fick väl duga.
Tisdagen förflöt mer eller mindre händelselöst, sov länge, gick till jobbet, fick veta att jobbet inte fanns kvar, gick hem, var slapp.
Onsdag. Markus och Markus kom förbi vid 12-tiden eller så, sen gick vi ut på stan och hälsade på Oslo & Follo Bemanning för att fixa med papprena så vi får vår lön den här veckan. Sedan hade vi ambitionen att gå runt till en massa olika andra bemanningsföretag för att se vad som fanns, fast vi orkade bara med ett, där de sa åt oss att komma tillbaka nästa dag. Vi åkte hem till oss, åt galet många mackor och såg det episka mästerverket men ack så underskattade Heat innan jag, Markus och Jon (alla andra bangade ur, vad i helvete?!?!) åkte in till stan för att se Sverige-Lettland på en sportbar.
Vad kan man säga? 1-0 efter 35 sekunder!!! Jag älskar Marcus Allbäck. Jag älskar Zlatan Ibrahimovic. Jag gillade t.o.m Anders Svensson! Och så underbart att Kim Källström fick göra det avgörande målet. Synd bara att vi har en högerback som är totalt värdelös (Micke Nilsson), en mittback som jag tvivlar på vet vad det är för sport han utövar (Mellberg) och en mittback som förvisso förstår vad som händer runtom honom, fast å andra sidan inte vet vad han ska göra åt det (Petter Hansson). Majstorovic lämnas utanför sågen för han är inte ens ordinarie i startelvan så vad fan kan man förvänta sig? Snyggt mål iallafal Daniel.
Efter matchen gjorde jag och Markus genidraget att inte åka hem, utan vi stannade kvar på "nattklubbsdelen" av krogen, som var väldigt tom, men som för kvällen huserade en kille som spelade gitarr och en tjej som sjöng. Och som hon sjöng. Jag blev naturligtvis förälskad direkt. Frågade om de skulle spela nån fler gång och hon berättade att de kommer spela där varje onsdag. Åh vad underbart! Det var en mycket bra kväll. Till råga på allt träffade vi en norsk man i 50-årsåldern som vi pratade ett tag med och som bjöd oss på öl. Det var en mycket bra kväll.
Idag (torsdag) klev en väldigt bakfull zombie upp ur sängen kl 8.30 för att gå till Grata (bemanningsföretaget) med M & M på möte kl 9. Kändes föga värt det, men visade sig vara en guldgruva, för jag fick två jobb direkt, och hade inte ens med mig någon CV. Det ena är bara en engångsgrej verkar det som, imorgon natt från 01.00-07.00. Jag fattade inte riktigt vad det var för något, ska tillbaka till Grata för mer info imorgon. Det andra jobbet involverade en serveringskurs och sedan arbete på någon sorts middag nästa fredag. Jag hoppas att det inte suger att vara servitör (jag befarar dock att så är fallet), för jag antar att det iom alla julbord och grejer kommer att komma en del såna möjligheter framöver. Men men, även om det suger så får jag väl träffa några nya människor, vilket det kan vara värt. Och även om alla människorna där suger också så kommer iallafall M&M att vara där så jag vet iallafall att jag har någon att prata med. Jag hoppas att flickan jag träffade och hann prata lite med medans jag väntade på Grata kommer att vara där...
Okej, nu har jag börjat två meningar i rad med "men" respektive "och" så det kanske är dags att ge upp och titta på Friday Night Lights och sova. Peace.
Förresten! Jag har en ny hobby. Jag har börjat kolla oerhört mycket på koreanska starcraft-matcher med engelska kommentatorer på youtube. Mycket lärorikt, jag ska börja spela så fort jag skaffar mig en egen dator. http://404industries.com/starblog för den som vill titta. Även, Markus och Markus har också en blogg: http://mnmoslo.blogg.se. Check it out!
Storslagna nyheter, vänner! Det har hänt lite saker i mitt liv så jag kan faktiskt den här gången bara skriva en krönika över dessa händelser och kan därmed bespara er det annars så vanliga meningslösa ordbajsandet, som jag till exempel visat ypperligt prov på i den här vansinnigt långa meningen.
Låt oss börja historien om min vecka från förra torsdagen. Jag hade som den skarpsynte läsaren redan vet fått ett nytt relativt lovande jobb på ett lager en bit utanför stan, som då tog sin start i torsdags. Det hette att förmodligen skulle detta jobb sträcka sig en bra bit in i december, för de hade fått en stor order skolböcker som skulle in till lagret och sorteras, för att sedan skickas vidare ut till skolor över hela Norge. Utmärkt!
Vi var klara efter två dagar.
Man måste bara ta ett steg tillbaka och beundra det tveklöst enorma intellekt hos de superhjärnor som utgör de administrativa delarna hos Ark bokhandel. Så, efter ett par dagar sa de till oss att vi inte behövde komma tillbaka mer, men eftersom att de hade "lovat oss en veckas jobb" (lögn, "minst två veckor, men troligtvis mycket mer" lät det från början) skulle vi ändå få betalt veckan ut. Det fick väl duga.
Tisdagen förflöt mer eller mindre händelselöst, sov länge, gick till jobbet, fick veta att jobbet inte fanns kvar, gick hem, var slapp.
Onsdag. Markus och Markus kom förbi vid 12-tiden eller så, sen gick vi ut på stan och hälsade på Oslo & Follo Bemanning för att fixa med papprena så vi får vår lön den här veckan. Sedan hade vi ambitionen att gå runt till en massa olika andra bemanningsföretag för att se vad som fanns, fast vi orkade bara med ett, där de sa åt oss att komma tillbaka nästa dag. Vi åkte hem till oss, åt galet många mackor och såg det episka mästerverket men ack så underskattade Heat innan jag, Markus och Jon (alla andra bangade ur, vad i helvete?!?!) åkte in till stan för att se Sverige-Lettland på en sportbar.
Vad kan man säga? 1-0 efter 35 sekunder!!! Jag älskar Marcus Allbäck. Jag älskar Zlatan Ibrahimovic. Jag gillade t.o.m Anders Svensson! Och så underbart att Kim Källström fick göra det avgörande målet. Synd bara att vi har en högerback som är totalt värdelös (Micke Nilsson), en mittback som jag tvivlar på vet vad det är för sport han utövar (Mellberg) och en mittback som förvisso förstår vad som händer runtom honom, fast å andra sidan inte vet vad han ska göra åt det (Petter Hansson). Majstorovic lämnas utanför sågen för han är inte ens ordinarie i startelvan så vad fan kan man förvänta sig? Snyggt mål iallafal Daniel.
Efter matchen gjorde jag och Markus genidraget att inte åka hem, utan vi stannade kvar på "nattklubbsdelen" av krogen, som var väldigt tom, men som för kvällen huserade en kille som spelade gitarr och en tjej som sjöng. Och som hon sjöng. Jag blev naturligtvis förälskad direkt. Frågade om de skulle spela nån fler gång och hon berättade att de kommer spela där varje onsdag. Åh vad underbart! Det var en mycket bra kväll. Till råga på allt träffade vi en norsk man i 50-årsåldern som vi pratade ett tag med och som bjöd oss på öl. Det var en mycket bra kväll.
Idag (torsdag) klev en väldigt bakfull zombie upp ur sängen kl 8.30 för att gå till Grata (bemanningsföretaget) med M & M på möte kl 9. Kändes föga värt det, men visade sig vara en guldgruva, för jag fick två jobb direkt, och hade inte ens med mig någon CV. Det ena är bara en engångsgrej verkar det som, imorgon natt från 01.00-07.00. Jag fattade inte riktigt vad det var för något, ska tillbaka till Grata för mer info imorgon. Det andra jobbet involverade en serveringskurs och sedan arbete på någon sorts middag nästa fredag. Jag hoppas att det inte suger att vara servitör (jag befarar dock att så är fallet), för jag antar att det iom alla julbord och grejer kommer att komma en del såna möjligheter framöver. Men men, även om det suger så får jag väl träffa några nya människor, vilket det kan vara värt. Och även om alla människorna där suger också så kommer iallafall M&M att vara där så jag vet iallafall att jag har någon att prata med. Jag hoppas att flickan jag träffade och hann prata lite med medans jag väntade på Grata kommer att vara där...
Okej, nu har jag börjat två meningar i rad med "men" respektive "och" så det kanske är dags att ge upp och titta på Friday Night Lights och sova. Peace.
Förresten! Jag har en ny hobby. Jag har börjat kolla oerhört mycket på koreanska starcraft-matcher med engelska kommentatorer på youtube. Mycket lärorikt, jag ska börja spela så fort jag skaffar mig en egen dator. http://404industries.com/starblog för den som vill titta. Även, Markus och Markus har också en blogg: http://mnmoslo.blogg.se. Check it out!
lördag 17 november 2007
Musik!
Okej, jag vet inte vad jag ska skriva om så jag bara stjäl av det jag pratar om för tillfället med mina vänner.
Vi gör en High Fidelity och listar top 5 coverlåtar. Min lista:
Vad är din?
Vi gör en High Fidelity och listar top 5 coverlåtar. Min lista:
- Jimi Hendrix - All Along The Watchtower (Bob Dylan)
- José Gonzales - Heartbeats (The Knife)
- Rage Against The Machine - Maggie's Farm (Bob Dylan)
- Rodrigo y Gabriela - Stairway to Heaven (Led Zeppelin)
- Matt Weddle - Hey Ya (Outkast)
Vad är din?
tisdag 13 november 2007
Jag vet inte...
...var det här inlägget kommer att ta vägen, för jag har ingen plan och ingenting att skriva om. Bara så ni vet.
Den här dagen har varit produktiv som vanligt. Jag var vaken igårkväll och kollade igenom alla serier jag missat den senaste veckan, ungefär lagom till att de andra gick upp för att gå till jobbet. Klev upp vid 14-tiden idag och fortsatte se klart det jag inte hann igår/imorse. Jag varvade serietittandet med att spela gitarr och fortsatte med de två aktiviteterna fram till att David kom hem för ca en timme sedan. Nu sitter jag här och lyssnar på musik och tittar på när han spelar Playstation 2. Fascinerande.
Det är ganska skum musik i spelet han spelar. När han slåss mot monster (galet psykedeliska monster ska sägas - tänk Alice i underlandet fast med ännu mer LSD) är det lite funkig musik och en kvinna som sjunger "oh yeah, durututu durututu, baby baby, durututu dudurututu" om och om igen. Det är ganska briljant måste jag säga.
På tal om musik så har jag en ny all-time favoritlåt. Jag brukar ha ganska korta men oerhört intensiva kärleksaffärer med olika låtar: under ungefär två-fyra veckor lyssnar jag hela tiden på ett fåtal låtar som jag för tillfället älskar mer än nånting annat i musikväg. Eller, stryk det där "i musikväg", jag älskar dem mer än nånting annat, punkt.
Just nu är det Acadian Driftwood med The Band. Det här beteendet som jag inte kan sluta med gör mig både glad och ledsen. Jag älskar ju som sagt den här låten mer än nånting annat just nu, och uppskattar den mycket mer än vad jag hade gjort i vanliga fall, vilket är gott. Samtidigt vet jag ju att den här passionen kommer att svalna, och det gör mig ledsen. Fast då kommer naturligtvis någon annan låt ta dess plats i mitten av mitt hjärta, och det är ju lite spännande då jag inte ännu vet vilken.
The Band är för övrigt helt otroligt fantastiskt bra, definitivt ett av de bästa banden från 60- och 70-talen. De är där uppe tillsammans med Beatles, Rolling Stones och Dylan. Jag förstår inte varför historien på något sätt hoppat över dem. Det borde inte ha tagit 18 år för mig att upptäcka dem. Fy skäms alla ni som levde då och inte berättat för mig och resten av min generation om The Band!
Jag tänkte hitta Acadian Driftwood på Youtube men det fanns bara coverversioner, så ni får deras näst bästa låt istället, The Night They Drove Old Dixie Down.
Detta är från deras sista konsert tillsammans. Titta och lyssna på Levon Helm (trummisen), han tyckte inte att bandet skulle sluta utan att de hade mycket mer att ge. Jag tycker han framför ett ganska övertygande argument, gör inte ni? Enjoy:
Nu ska jag ta och steka den sista biten blodpudding till mig och David innan Ivan och Johan kommer hem, så jag slipper dela med mig för mycket av det lilla bacon som finns kvar.
Den här dagen har varit produktiv som vanligt. Jag var vaken igårkväll och kollade igenom alla serier jag missat den senaste veckan, ungefär lagom till att de andra gick upp för att gå till jobbet. Klev upp vid 14-tiden idag och fortsatte se klart det jag inte hann igår/imorse. Jag varvade serietittandet med att spela gitarr och fortsatte med de två aktiviteterna fram till att David kom hem för ca en timme sedan. Nu sitter jag här och lyssnar på musik och tittar på när han spelar Playstation 2. Fascinerande.
Det är ganska skum musik i spelet han spelar. När han slåss mot monster (galet psykedeliska monster ska sägas - tänk Alice i underlandet fast med ännu mer LSD) är det lite funkig musik och en kvinna som sjunger "oh yeah, durututu durututu, baby baby, durututu dudurututu" om och om igen. Det är ganska briljant måste jag säga.
På tal om musik så har jag en ny all-time favoritlåt. Jag brukar ha ganska korta men oerhört intensiva kärleksaffärer med olika låtar: under ungefär två-fyra veckor lyssnar jag hela tiden på ett fåtal låtar som jag för tillfället älskar mer än nånting annat i musikväg. Eller, stryk det där "i musikväg", jag älskar dem mer än nånting annat, punkt.
Just nu är det Acadian Driftwood med The Band. Det här beteendet som jag inte kan sluta med gör mig både glad och ledsen. Jag älskar ju som sagt den här låten mer än nånting annat just nu, och uppskattar den mycket mer än vad jag hade gjort i vanliga fall, vilket är gott. Samtidigt vet jag ju att den här passionen kommer att svalna, och det gör mig ledsen. Fast då kommer naturligtvis någon annan låt ta dess plats i mitten av mitt hjärta, och det är ju lite spännande då jag inte ännu vet vilken.
The Band är för övrigt helt otroligt fantastiskt bra, definitivt ett av de bästa banden från 60- och 70-talen. De är där uppe tillsammans med Beatles, Rolling Stones och Dylan. Jag förstår inte varför historien på något sätt hoppat över dem. Det borde inte ha tagit 18 år för mig att upptäcka dem. Fy skäms alla ni som levde då och inte berättat för mig och resten av min generation om The Band!
Jag tänkte hitta Acadian Driftwood på Youtube men det fanns bara coverversioner, så ni får deras näst bästa låt istället, The Night They Drove Old Dixie Down.
Detta är från deras sista konsert tillsammans. Titta och lyssna på Levon Helm (trummisen), han tyckte inte att bandet skulle sluta utan att de hade mycket mer att ge. Jag tycker han framför ett ganska övertygande argument, gör inte ni? Enjoy:
Nu ska jag ta och steka den sista biten blodpudding till mig och David innan Ivan och Johan kommer hem, så jag slipper dela med mig för mycket av det lilla bacon som finns kvar.
fredag 9 november 2007
Uppdatering
Det har varit lite snålt med uppdateringar på sistone så jag får väl skriva nåt då...
Så vad har hänt sedan sist?
Mina kära föräldrar var här i helgen. De körde hela långa vägen från Piteå med bilen fullpackad med saker som vi behövde till lägenheten, som t.ex. en MYCKET efterlängtad TV med tillhörande Xbox 360 och Playstation 2. Mycket nöje. De tog även med sig en hel del mat (bland annat PALT!), så i fredags blev vi bjudna på hemlagad middag, hemma hos oss! Det var underbart, kvällen efter åt jag och mapa ute på restaurang. Jag har med andra ord ätit som en kung hela helgen!
Efter restaurangbesöket på lördagen var jag och resten av gänget på fest hos Frida, Martina och Ida - några vänner från Piteå som bor inte alls långt ifrån oss. Senare drog vi ut, som sig bör, och stod i kö, som sig bör, och hade måttligt kul ute, som sig bör. Jag drack någon öl med Johan, men sen var jag som ni förstår föga sugen att stanna kvar och låtsas ha superkul, varför jag istället stod och betraktade några människor (tre olika killar som försökte ragga upp samma tjej - det var lustigt och patetiskt på samma gång) innan jag efter en liten stund gick hem.
Karl Johans gata med omnejd nattetid är en ganska sorglig plats. Efter det andra "you want good time?"-erbjudandet bestämde jag mig för att liva upp stämningen lite och när nästa prostituerad kom fram började jag sjunga Roxanne med The Police för henne. Jag tror hon missade poängen för hon fortsatte försöka...
Sedan kom det några händelselösa men xboxrika dagar fram till onsdag då jag blev uppringd av Oslo & Follo Bemanning som frågade om jag ville ha ett jobb. Jag hade nästan glömt bort dem, men de hade inte glömt bort mig tydligen. Jag är nu än en gång levande bevis för att det inte lönar sig att jobba hårt: Ivan, Johan och David har alla legat i jättemycket och mailat hit och dit och ringt runt och registrerat sig överallt och varit på intervjuer över hela stan, medan jag har suttit hemma och spelat TV-spel. Jag får ändå jobb ungefär samtidigt som de. Ha!
Det är någo sorts lagerjobb som vad jag förstod går ut på att packa upp böcker (böcker igen!) och placera dem på rätt plats. Jag börjar på onsdag. Även åtminstone en av Markusarna kommer att jobba på samma ställe, kul!
Så, that's that. Nu återstår bara att spela "skate." hela dagen som jag köpte för att fira min seger över arbetsmarknaden, och att ladda inför Arcade Fire på söndag.
Pang.
Så vad har hänt sedan sist?
Mina kära föräldrar var här i helgen. De körde hela långa vägen från Piteå med bilen fullpackad med saker som vi behövde till lägenheten, som t.ex. en MYCKET efterlängtad TV med tillhörande Xbox 360 och Playstation 2. Mycket nöje. De tog även med sig en hel del mat (bland annat PALT!), så i fredags blev vi bjudna på hemlagad middag, hemma hos oss! Det var underbart, kvällen efter åt jag och mapa ute på restaurang. Jag har med andra ord ätit som en kung hela helgen!
Efter restaurangbesöket på lördagen var jag och resten av gänget på fest hos Frida, Martina och Ida - några vänner från Piteå som bor inte alls långt ifrån oss. Senare drog vi ut, som sig bör, och stod i kö, som sig bör, och hade måttligt kul ute, som sig bör. Jag drack någon öl med Johan, men sen var jag som ni förstår föga sugen att stanna kvar och låtsas ha superkul, varför jag istället stod och betraktade några människor (tre olika killar som försökte ragga upp samma tjej - det var lustigt och patetiskt på samma gång) innan jag efter en liten stund gick hem.
Karl Johans gata med omnejd nattetid är en ganska sorglig plats. Efter det andra "you want good time?"-erbjudandet bestämde jag mig för att liva upp stämningen lite och när nästa prostituerad kom fram började jag sjunga Roxanne med The Police för henne. Jag tror hon missade poängen för hon fortsatte försöka...
Sedan kom det några händelselösa men xboxrika dagar fram till onsdag då jag blev uppringd av Oslo & Follo Bemanning som frågade om jag ville ha ett jobb. Jag hade nästan glömt bort dem, men de hade inte glömt bort mig tydligen. Jag är nu än en gång levande bevis för att det inte lönar sig att jobba hårt: Ivan, Johan och David har alla legat i jättemycket och mailat hit och dit och ringt runt och registrerat sig överallt och varit på intervjuer över hela stan, medan jag har suttit hemma och spelat TV-spel. Jag får ändå jobb ungefär samtidigt som de. Ha!
Det är någo sorts lagerjobb som vad jag förstod går ut på att packa upp böcker (böcker igen!) och placera dem på rätt plats. Jag börjar på onsdag. Även åtminstone en av Markusarna kommer att jobba på samma ställe, kul!
Så, that's that. Nu återstår bara att spela "skate." hela dagen som jag köpte för att fira min seger över arbetsmarknaden, och att ladda inför Arcade Fire på söndag.
Pang.
torsdag 1 november 2007
Smörmarodören avslöjad!
Japp, vi ställde Johan och Ivan mot väggen. Det visade sig att det är Ivan som är marodören.
Han hävdar att "Alla gör typ så. Min familj gör det."
Ha!
Han hävdar att "Alla gör typ så. Min familj gör det."
Ha!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
