Debuten

Jag spelade som sagt vad man ändå får kalla min debutkonsert i lördags. Eller räknas the good old days med grabbarna på båt'n @ Ljungskolans avslutning?

Hur som helst, det såg ut att vara helt fullt på inne Krokodil och de flesta (förutom mina älskade syskonbarn) verkade tycka att det var bra. Jag var en smula nervös innan tillställningen men det försvann typ så fort jag fick hålla i gitarren. Hade ingen aning om vad jag skulle säga mellan numrena så jag valde att typ hålla käften.
Vad finns det egentligen att säga? Och vem är egentligen intresserad? Jag är inte så mycket för hela det här att connecta till publiken genom att prata med dem. Tror jag är mer inne på att köra ner musiken i halsen på dem och vara så bra så det inte gör något. Hoppas jag lyckades. Av bemötandet efteråt att döma så verkar det så iallafall.

Jag hade inte planerat något extranummer alls faktiskt. Och jag menar det på riktigt, inte som folk som t.ex. håller tacktal och förkunnar att de inte förberett något samtidigt som de fiskar upp en lapp med det oerhört förberedda talet ur fickan.
Levererade iallafall en riktig dänga och kom till min stora förvåning ihåg alla orden till Mr. Tambourine Man.

Hela tillställningen var hur som helst jävligt kul och jag är nöjd. Måste även tacka och berömma mina vänner Jesper och Emma Asplund för att de gjorde det så bra. Är oerhört imponerad av Emma som var helt fantastisk trots att vi bara repat två gånger!


Min syster tog lite bilder:





P.S. Låtlistan, för alla som undrar löd som följer:
Moonshiner (trad. möjligtvis? Arr Bob Dylan iaf)
Mardy Bum (Arctic Monkeys)
Love Minus Zero/No Limit (Bob Dylan)
Mmm Mmm Mmm Mmm (Crash Test Dummies)
New Zealand (min egen)
Heart Of Gold (Neil Young)
The Wizard Of New York (också min)
Ett Substitut (Jonas&Peter)
All I Really Want To Do (Bob Dylan)
Early Morning Rain (Gordon Lightfoot, arr Eva Cassidy)
Pink Bullets (The Shins)
Boots Of Spanish Leather (Bob Dylan)
Extranr: Mr. Tambourine Man (Bob Dylan)

God Jul

Julaftonen lider mot sitt slut. Jag är nöjd med fångsten.
Är även nöjd med mina briljanta julklappsrim jag levererat för att väga upp för de usla klapparna jag gav.

God jul på er, och glöm inte: Krokodil på lördag, 14.00. :)

Jag orkar inte mer.

Jaha. Nu är det över.
Min pappa har köpt en julskiva med "Ainbusk singers". Något sorts gotländskt helvete.

Skivan inleds med en cover på John Lennons "Happy X-mas (War is Over)", fast PÅ SVENSKA.
En del av texten gick något i stil med

"och vi önskar mot himlen/
att John Lennon hör/
hur vi älskar hans sånger/
och vi sjunger i kör"

Nej. Han hörde inte. Han var för upptagen med att vända sig i graven.
Man våldtar inte något man älskar.

Det finns som sagt tre julsånger jag faktiskt tycker om och detta är en av dem, så ge fan i den, gotlandsjävlar. En annan av De Tre är The Pogues "Fairytale of New York" SOM DE OCKSÅ ÖVERSATT TILL SVENSKA?!

Nu ska jag gå och ta livet av mig.

Va?!

Något är fel. Det är den 19 December - alltså hela fem dagar kvar till julafton - och jag har redan gjort klart nästan alla mina julklappsinköp! Detta innebär en förändring av skrämmande proportioner i mitt beteende och bör inte tas lätt på. Vad detta betyder för framtiden är omöjligt att sia om, men säkert är att en sån här stor avvikelse från min karaktär troligen har storartade konsekvenser.

Jag köpte även, som vanligt, en julklapp till mig själv. Den var dyrast av alla, som vanligt:

I'll have what Charlie Watts is having

Jag kan inte få nog av Gimme Shelter.
Seriöst, HUR jävla bra är inte det här?


Jag måste visa er det här också. Lisa Fisher. Mums.


Fan vad Rolling Stones är bra. Jag måste dock säga att jag tycker lite synd om det fantastiska geniet Ron Wood som är för evigt dömd att stå i skuggan av både Mick Jagger och Keith Richards. Det är inte en så liten skugga. Fast han kanske trivs där.

Jag minns för övrigt att vi tittade på klippet i den första länken nån gång i Norge, och Johans första reaktion när han såg 1969-Jagger var "Men! Det är ju du!"

Steve Jobs kan fara hem

Jag vet inte varför men idag har jag råkat ut för lite mer iPhone-hysteri än vanligt.
Jag fattar inte grejen ärligt talat.

Är det bara jag som tycker att iPhone är SJUKT ful? Hela grejen med "iLife" är ju att det ska vara så jävla coolt, varför är då telefonen så jävla ful? Jag trodde för övrigt att det var ett skämt att Apple kallade hela sitt koncept för iLife - liksom, vem fan vill att ens liv ska vara definerat av sin dator/telefon? Uppenbarligen en hel del. Är det för att deras liv är helt tomma eller saknar de helt enkelt en egen vilja?
Jag lovar att alla fåren på tele2 har varsin iPhone, iToaster och iVacuumcleaner.




P.S. Den dagen då YouTube byter namn till iTube är vi alla förlorade. Och den kommer, tro mig. iCalled it.

Framtid?

Jag har varit duktig. Hade en lite diffus plan om att söka något musikprogram till hösten, och läsa någon randomkurs fram till dess.
Nu har jag anmält mig till inte mindre än tre olika kurser redan för vårterminen 09.
Två olika engelskakurser på distans och nånting vid namn "Skapande musik - songwriting" i Umeå...
Tänk om jag kommer in? Vad fan ska jag göra då?


Just ja, angående den lite närmare framtiden:
Den som vill kan komma och lyssna på mig och Jesper på Krokodil den 27e december, hoppas på stor publik!

Så oerhört dumt

Jag såg en reklamfilm för Tele 2 tror jag det var.
Det var iaf ett företag som hade som slogan: "Born to be cheap." och i reklamen var det en person i en fårkostym som sökte jobb på ett kontor där det jobbade riktiga får.
Han fick inte jobbet för han var inte född får.

Kopplingen är alltså cheap/sheep.
Alltså... nej??? Det funkar inte era jävla idioter.
Hur jävla okunnig är man om man tror att de två orden går att få till samma sak? De går ju för fan knappt att rimma med.

Dessutom verkar de inte veta att "be cheap" oftast betyder att man är snål. Så FÖRBANNAT jävla korkat.

Även, vem fan vill föra fram en bild av att det bara är får på ens företag? Glöm att jag nånsin köper något av er, jävla får.

Lou Reed för helvete!!!

Om man ändå ska gnälla

Så varför inte göra det med råge? För övrigt är uttrycket "med råge" något jag använt mig av kanske totalt tre gånger i hela mitt liv.

Jag tänkte berätta om något som orsakar mig enorm frustration. Det gäller så kallad "IT-teknologi", som folk av någon anledning gillar att kalla det, trots att T:et i IT står för teknologi. Hur som helst. Enligt mina beräkningar har i vår lägenhet en bredbandsuppkoppling på ca 15 Mbit/s. Gott så. För ca en månad sedan bestämde vi oss för att det var jobbigt att ha sladdar över hela lägenheten (vi har ju fyra laptops som ivrigt flyttas runt här hemma, så det är ett jävla gissel med dessa sladdar), så jag och David gick och köpte en trådlös router av märket Netgear. Vi köpte den absolut bästa som fanns i butiken, den kostade 1200 NOK.

Nu har vi ungefär 0.5 Mbit/s.

Om man har igång något som t.ex. uTorrent så stryps alltihopa totalt och det går inte ens att surfa normalt. Jag får flashbacks till 56k-modemstider. Få saker är så frustrerande som att behöva välja mellan att kunna ladda internetsidor på under en minut och att sitta pressa sina nedladdningar i svindlande 50 kb/s.

Vad detta betyder i non-geek är att trådlöst = värdelöst och det gör mig arg.

Förresten, om någon tycker att jag är kräsen och bortskämd som anser att 50 kb/s är värdelöst kan jag upplysa er om att det är 2008. Kom ut ur grottan.

Välkommen till botten

Jag orkar inte uppdatera bloggen så ofta. Det är mest för att mitt liv är så oerhört fattigt på händelser. Det finns i princip bara en grej i mitt liv som typ gör att tiden går framåt, men just det har jag inte tänkt ta upp här.

Jag har fattat ett beslut. Eller kommit till en insikt. Eller jag har kommit till en insikt som gjort att jag nu står inför ett beslut. Jag vill inte vara kvar här. Jag vill inte vara kvar i jävla skitoslo. Det här stället har tagit allt av mig och jag har fått nog. Diverse hobbypsykologer där ute drar säkert slutsatsen att det är för att jag inte har något att göra alternativt inte har några pengar då jag är arbetslös och att det är därför jag mår dåligt. Well, det är väl anledningen till prefixet "hobby-" framför din psykologtitel. Det enda jag egentligen gillar är tiden under dagen jag får spendera själv när de andra är på jobbet, och det gör mig inte så mycket att vara helt pank, förutom att jag känner mig som en jävla parasit på de andra.

Jag är less.


I övrigt kan jag berätta att jag sett filmen Im Not There typ fem gånger den senaste månaden. Har även laddat hem Duffys debutalbum Rockferry. Bitch can saang!