Vem hade anat?

Det visar sig att människan som skriver bloggen med titeln "Din nya startsida" och beskriver sig själv "Bara 21 år gammal och ändå så insiktsfull. Helt otroligt." är något utav en narcissist. Vem hade anat?
Detta inser jag nu när jag upplevt nöjet att se mig själv på youtube, varför jag har bestämt mig för att fortsätta lägga upp saker där. Jag anar att majoriteten av mina läsare kanske inte är sådär jättehemma med den här sortens nymodigheter, och youtube är inte världens lättaste kanske att hitta obskyra norrlänningar i oslo på, så därför tänker jag lägga en länk till min youtubeprofil här till höger.

Jag kanske t.o.m förnedrar mig själv så mycket att jag sjunger, vem vet?

Jag på youtube.

Cheers

Vad gör jag egentligen?

Ja det kanske ni undrar. Ibland undrar jag också.
Jag tänkte visa vad det är jag sysslar med mest förutom att spela starcraft och att inte ha något jobb.


Under the bridge



Little wing

Bah.

"Do I feel lucky?"

Ikväll har varit en ganska ovanlig fredagkväll. Det var nästan helt lugnt och tyst, bara jag och David var hemma, resten var ute och söp. Det ovanliga här ligger alltså i att det inte var någon hemma hos oss och söp. Och i att jag inte var med, grattis mig. Så anyway, jag fick alltså nästan vara helt själv i flera timmar, förutom David då, fast han brukar inte göra så mycket väsen av sig på kvällarna. Dessutom, när fulla människor började droppa in så var det -hör och häpna - INGEN som levde om som helvete, INGEN som la sig på soffan (bredvid min säng) för att börja snarka efter tre sekunder, och INGEN som ringde på dörrklockan helt vansinnigt länge - porttelefonen lever om som fan, håller man knappen intryckt i längre än en sekund tappar jag allt intresse för att fortsätta leva och/eller öppna dörren.

När jag köpte julklappar hittade jag en Clint Eastwood-box som jag genast köpte till mig själv, fast sedan kom på att jag borde ge till Johan, fast sedan kom på att han inte förtjänade den. Ägnade kvällen åt att se på Dirty Harry.

Jag har aldrig sett den förut, den var faktiskt ganska bra. Clint Eastwood är ju naturligtvis så badass som det bara går att vara, men även om man ser bortom det så hittar man faktiskt en rätt bra film. Intressant att han är så supermegabadass men ändå inte omänskligt perfekt á la James Bond.

Nu ska jag lägga mig och fundera över mina värderingar - se till att de stämmer överens med Harry Calahans.

Boom.

Frustrerad

Det är lite jobbigt att jag aldrig får spela musik i fred. På vardagar när jag vaknar (vid typ kl 12-13 nånting - och du som tänker att jag borde kliva upp tidigare för att få tid, far hem. Hur jävla inspirerad tror du jag är kl 8 på morgonen?) kommer Markus hit och ska ha med mig ut på stan och söka jobb och annat oviktigt skräp, sen när jag kommer hem så har alltid Bento perfekt timing och glider in ca 5 sekunder efter att jag kommit genom dörren, sen droppar Ivan och Johan in lite senare och helvetet bryter lös. På eftermiddagarna/kvällarna är det alltid typ femhundra människor hemma hos oss, för våra vänner har ingen internetanslutning. Enda tiden jag är ensam och kan känna mig kreativ ifred är på natten, men då sover ju alla så då kan jag inte spela heller.

Varför är jag här egentligen om jag inte kan spela musik? Jävla helvete. Nu ska jag på stan och Söka Jobb. Vi ska gå till samma bemanningsföretag som vi var på i onsdags och fråga igen om vi inte kan få jobba på ett ställe som de inte ens har utannonserat. Jag är sjukt optimistisk...


Dessutom har jag tvingats lyssna på The Kristet Utseende hela jävla morgonen idag. FYFAN VAD DOM SUGER. TKU och Blink 182 kan fara hem.

Årets första kärlek

Känner att den här förtjänar en egen post.
Årets första förälskelse är egentligen en pånyttfödelse av en gammal flamma:

Bob Dylan - It's All Over Now Baby Blue

Long time no see

Hej igen. Jag har inte uppdaterat på ett tag för jag har varit upptagen med att fira jul och spela starcraft och sånt. Nåväl.
När jag lämnade er senast var jag oinspirerad och slapp. Föga har förändrats.

Vad jag sysslat med sedan 18:32 den 17 december 2007:

• Missat tåget till Sverige.
  En lagomt frustrerad Erik sprang in på Oslo Centralstation efter att ha väntat ca tio minuter i en stillastående funktionshindrad spårvagn, för att upptäcka att tåget gått för en minut sedan. Gick naturligtvis inte att boka om biljettjäveln heller så jag fick köpa en ny biljett till första bästa tåg till Södertälje (där jag skulle byta till tåg mot Älvsbyn), som skulle komma fram tio minuter EFTER att norrlandståget skulle gå. Jag var sådär alldeles mysigt varm i kroppen av ilska. Det hela slutade med att jag sov hos faster i Stockholm och flög hem morgonen därpå.


• Upplevt Post-Kalles-Piteå.
  Tragik. Piteå en fredagkväll utan Karls Källa. Det var ganska sorgligt. Jag kom hem på torsdagen innan julafton, träffade mina underbara vänner på fredagen. Så skulle vi gå ut. Tragik.


• Gått plus som fan på tomten.
  Mina föräldrar är vansinniga. Jag fick extremt fina, och DYRA, klappar. Förra julen var jag så himla nöjd med mig själv för att jag kände mig vuxen vid insikten att det faktiskt var roligare att ge bort klappar än att få. HA! Trodde så även i år fram tills att jag öppnade mina paket. Fast lite kul var det att leka rock star och ge bort en av mina gitarrer till min kusin. :)


• Ätit annat än korv och pasta varje dag.
  Julmat. Mmmm...


• Missat tåget till Norge.
  Okej, inte riktigt så. Jag insåg att jag ville få mer tid med mina vänner och familj så jag sket i tåget snarare. Men det såg roligare ut om jag hade missat tåget åt båda håll. Blev flyga flygplan istället. Dyrt :<


• Firat nyår.
  Var på nyårsfest på Grünerlökka. Ganska standard, det var säkert bra folk där men det vet jag inget om, för på alla fester ska det ju naturligtvis vara så vansinnigt hög musik hela tiden - trots att ingen dansar - så det går ju inte att få något egentligt intellektuellt utbyte med någon. Tur det, för tänk vad hemskt om man skulle tvingas visa något annat än sin yta för en annan människa! Men men, det var väl trevligt iallafall.


• Börjat skriva mer musik
  Det började hemma i Piteå när jag fick träffa min familj och alla vänner, blev lite inspirerad och började skriva ner saker titt som tätt, och det har typ hållit i sig även här i Oslo. Yay! Snart kanske jag kan få ihop något som jag inte behöver skämmas för.

...And that's pretty much it.
Jo, jag har insett att jag måste lyssna på ALLTING som Bob Dylan och Beatles har gjort. Jag låtsas som att jag vet något om de båda men jag har egentligen bara hört kanske 10% av allting. Det var det om det förflutna.

Vad framtiden har att bjuda på hoppas jag är ett jobb på samma ställe som Johan och Ivan. Jag och Markus har legat på lite nu de senaste dagarna för att få börja jobba där. Det skulle vara guld, och vi har bestämt att om vi får det så ska han följa med till Piteå en sväng och hämta min bil. Så håll tummarna allihopa för att jag får jobb så kanske ni får träffa en ny människa som är guld värd!

Jag har lite bilder på min telefon som jag tänkte lägga upp här snart, fast frågan är hur intressanta de är. Det är inte så himla många dock, så det gör nog inte så mycket.

Skriver mer när jag inte har varit vaken till kl 06...

re
Erik