Jag skrattade iallafall

Blogga då

Det har gjorts tydligt för mig att jag inte uppdaterar ofta nog för att tillfredsställa den enorma hunger efter mina visdomsord som existerar hos er. Fine. Jag uppdaterar. Det är faktiskt på tiden att jag gör det, för det bådar inte gott om Ben & Andreas som faktiskt ALDRIG skriver något hinner blogga två gånger utan att jag har gjort det.

Det finns dock inte så mycket att blogga om. Jag har ett gig tillsammans med fyra andra från min klass. Vi ska vara typ förband åt en annan kille i klassen och hans band. Kommer att spela några gamla dängor från 60- och 70-talet. Jag ska sjunga. Mest för att ingen annan vill.

Annars händer det inte så mycket. Spenderar ganska mycket tid på skolan, det är nästan alltid folk som stannar kvar efter lektionerna och jammar och så. Det är kul.
Veckans grupp-projekt är "att gestalta covers". Vi har gjort en reggae-version av The Final Countdown. Det är också kul.

The Tallest Man On Earth spelar i Umeå på fredag. Det blir kul.

Det är för övrigt fortfarande vansinnigt kallt. Det är inte kul.


Förresten. Jag har funderat över en sak på sistone. Varför ogillar man vissa personer närmast instinktivt? Det finns en människa i min omgivning som jag verkligen avskyr och jag kan inte riktigt komma på varför. Han har inte gjort något särksilt för att förtjäna detta, jag har egentligen knappt gett honom en chans. Han är ganska trevlig person. Ändå vet jag att jag hatar honom. Jag visste det efter fem minuter i samma rum som honom. Hur kan det komma sig? Det värsta är att jag tror att jag är rätt dålig på att dölja det.

Jag försöker sätta fingret på vad det är för subtila kvalitéer han har som gör att jag inte kan stå ut med honom, men det undgår mig fortfarande. Konstigt.



Jag gjorde det bättre? :)


Fan, jag som tänkte etablera en ny gimmick med alla dessa "men som X sa"-citat, så går jag och glömmer det i det här inlägget. Dumma jag. Men som Markus Krunegård sa: "Ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Lev med det."

Fan vilken snygg save.

Jag gillar min nya lägenhet.

Kallt.

Varför är det så kallt? De senaste dagarna har det varit vansinnigt kallt. Jag gillar det inte.

Jag bor numera själv i mitt eget rum på Fysikgränd. Hurra! Detta är faktiskt första gången i mitt liv som jag bor helt själv, om man nu kan räkna att bo i korridor som att bo helt själv. Det känns bra, fast jag saknar samtidigt både team Oslo och Alex lite.

Igår var det fredag, vilket innebär en del saker. Till exempel att det vi gjort i skolan under veckan redovisas. Jag blir mer och mer imponerad av min klass, låtarna (som alltid skrivs på ett par dagar i grupper av människor som inte känner varandra) blir bara bättre och bättre, det är skitkul. Fredag innebär också att det ska drickas öl, vilket det gjordes. Såhär i efterhand kan jag konstatera att det kanske inte behövdes så mycket som det blev, men som den gode Herr PST/Q sa: "bakfyllan är inte bara kul, det är det som är själva idén". Mja.

Egentligen håller jag nästan med. Bakisdagar kan ibland vara roligare än själva festen kvällen innan. Det var många bra bakisdagar hemma hos mig och Alex. Alla sov alltid hos oss och sen dagen efter gick vi och åt pizza och skrattade för högt och mycket åt för dåliga skämt, och folk tittade konstigt. Och alla mår lika dåligt, det är mysigt på något sätt.

Nåväl, den här dagen har jag tänkt spendera på egen hand med en pizza, en 1,5-litersflaska Trocadero och Heroes (pizzan är dock redan uppäten). Har potential för en hyfsad bakisdag ändå måste jag säga.

Jag har förresten återupptäckt Rodrigo y Gabriela, av någon anledning har jag inte lyssnat på dem på över ett år. Förstår inte varför. Heroes nu, peace out bitches.