onsdag 8 april 2009

Srsly

Alltså jag har inget att skriva om. Därför skriver jag aldrig.
Jag sover och spelar musik och äter ibland. Det är allt, uppdaterar när jag har nåt att berättta.

In the meantime, kolla in skivan här till vänster.

söndag 1 mars 2009

Grymt bra x2

Hej mina vänner.

På sista tiden har det varit väldigt mycket musik och därför väldigt lite tid vid datorn, därav inget bloggande. Plus att jag aldrig orkar blogga.

Nåväl, lite roliga saker har hänt sen sist. The Tallest Man On Earth spelade som sagt i fredags. Jag var där och upplevde. Han var fenomenal, som väntat. Han varken hälsade på publiken eller presenterade sig själv, han bara kom upp på scenen och levererade. Jag gillar sånt. Han spelade för övrigt Moonshiner då också, jag hävdar fortfarande att jag gör den bättre!

Tallest Man var dock inte allt som var fenomenalt. Före honom spelade nämligen Frida Selander. Jag hade ingen aning om vem det var, vad jag förstår är hon någon sorts lokal stjärna. Tror hon spelar med David Sandström då och då. Hur som helst så var hon hur bra som helst, så bra faktiskt att jag var tvungen att köpa en skiva av henne. Typ de skönaste gitarriffen jag hört på den här sidan om The Strokes och en röst som var helt galen.

Sen kom en ny skolvecka och en ny grupp och grupparbete. Den här gången deltog jag i produktionen av en cover på The Mamas and the Papas California Dreamin' med omskriven text som handlade om TV-spel. Oh so silly.

Sedan var det fredag igen och debuten för vad som från början var tänkt skulle vara vårt temporära band, men jag tror nog att vi måste fortsätta. Hur som helst, inför en publik på ca 170 personer (siffran baserad på intäkterna från dörren) intog jag och mina fyra kamrater scenen och Roadkill Rarities debutkonsert var ett faktum. Vi hade först tänkt kalla oss för Buzz Killington And The Buzzkills men det var tydligen för långt för att rymmas på planscherna. Nåväl.

Spelningen gick väldigt bra måste jag säga. Trots att medhörningen var lite halvdålig (jag hörde knappt min egen gitarr alls) hade ljudet tydligen varit väldigt bra utåt, vilket ju var en herrans nåd. Det var iallafall grymt kul och publiken var väldigt tacksam att spela och sjunga för. Vi fick t.o.m. lite hjälp från dem; vi avslutade vårt set på klassiskt Last Waltz-manér med I Shall Be Released och två stycken aningens berusade musiklärarstudenter kom fram och sjöng med oss. Det var fantastiskt.

Efter oss spelade ett band som också har rötter i min klass vid namn Janes. De har beskrivit sin musik som "country-punk" och jag har varit väldigt förvirrad och fundersam inför vad det egentligen innebär. Såhär i efterhand kan jag säga att country-punk är en klockren beskrivning och att det verkligen lät galet bra. Trots två avslagna strängar på två olika gitarrer.

Nu ska jag sova och förbereda mig för den oerhört tunga måndagen som stundar. Hela tre timmar från 13.00-16.00 måste jag vara i skolan imorgon.

Förresten, varför har ingen berättat hur oerhört bra The Box Tops är? Damn!


"Information is not knowledge.
Knowledge is not wisdom.
Wisdom is not truth.
Truth is not beauty.
Beauty is not love.
Love is not music.
Music is the best."

-Frank Zappa

torsdag 19 februari 2009

onsdag 18 februari 2009

Blogga då

Det har gjorts tydligt för mig att jag inte uppdaterar ofta nog för att tillfredsställa den enorma hunger efter mina visdomsord som existerar hos er. Fine. Jag uppdaterar. Det är faktiskt på tiden att jag gör det, för det bådar inte gott om Ben & Andreas som faktiskt ALDRIG skriver något hinner blogga två gånger utan att jag har gjort det.

Det finns dock inte så mycket att blogga om. Jag har ett gig tillsammans med fyra andra från min klass. Vi ska vara typ förband åt en annan kille i klassen och hans band. Kommer att spela några gamla dängor från 60- och 70-talet. Jag ska sjunga. Mest för att ingen annan vill.

Annars händer det inte så mycket. Spenderar ganska mycket tid på skolan, det är nästan alltid folk som stannar kvar efter lektionerna och jammar och så. Det är kul.
Veckans grupp-projekt är "att gestalta covers". Vi har gjort en reggae-version av The Final Countdown. Det är också kul.

The Tallest Man On Earth spelar i Umeå på fredag. Det blir kul.

Det är för övrigt fortfarande vansinnigt kallt. Det är inte kul.


Förresten. Jag har funderat över en sak på sistone. Varför ogillar man vissa personer närmast instinktivt? Det finns en människa i min omgivning som jag verkligen avskyr och jag kan inte riktigt komma på varför. Han har inte gjort något särksilt för att förtjäna detta, jag har egentligen knappt gett honom en chans. Han är ganska trevlig person. Ändå vet jag att jag hatar honom. Jag visste det efter fem minuter i samma rum som honom. Hur kan det komma sig? Det värsta är att jag tror att jag är rätt dålig på att dölja det.

Jag försöker sätta fingret på vad det är för subtila kvalitéer han har som gör att jag inte kan stå ut med honom, men det undgår mig fortfarande. Konstigt.



Jag gjorde det bättre? :)


Fan, jag som tänkte etablera en ny gimmick med alla dessa "men som X sa"-citat, så går jag och glömmer det i det här inlägget. Dumma jag. Men som Markus Krunegård sa: "Ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Lev med det."

Fan vilken snygg save.

lördag 7 februari 2009

Kallt.

Varför är det så kallt? De senaste dagarna har det varit vansinnigt kallt. Jag gillar det inte.

Jag bor numera själv i mitt eget rum på Fysikgränd. Hurra! Detta är faktiskt första gången i mitt liv som jag bor helt själv, om man nu kan räkna att bo i korridor som att bo helt själv. Det känns bra, fast jag saknar samtidigt både team Oslo och Alex lite.

Igår var det fredag, vilket innebär en del saker. Till exempel att det vi gjort i skolan under veckan redovisas. Jag blir mer och mer imponerad av min klass, låtarna (som alltid skrivs på ett par dagar i grupper av människor som inte känner varandra) blir bara bättre och bättre, det är skitkul. Fredag innebär också att det ska drickas öl, vilket det gjordes. Såhär i efterhand kan jag konstatera att det kanske inte behövdes så mycket som det blev, men som den gode Herr PST/Q sa: "bakfyllan är inte bara kul, det är det som är själva idén". Mja.

Egentligen håller jag nästan med. Bakisdagar kan ibland vara roligare än själva festen kvällen innan. Det var många bra bakisdagar hemma hos mig och Alex. Alla sov alltid hos oss och sen dagen efter gick vi och åt pizza och skrattade för högt och mycket åt för dåliga skämt, och folk tittade konstigt. Och alla mår lika dåligt, det är mysigt på något sätt.

Nåväl, den här dagen har jag tänkt spendera på egen hand med en pizza, en 1,5-litersflaska Trocadero och Heroes (pizzan är dock redan uppäten). Har potential för en hyfsad bakisdag ändå måste jag säga.

Jag har förresten återupptäckt Rodrigo y Gabriela, av någon anledning har jag inte lyssnat på dem på över ett år. Förstår inte varför. Heroes nu, peace out bitches.


torsdag 29 januari 2009

Nyheter från Ålidhöjd

God dag.
Tänkte bjuda på en liten uppdatering. När vi lämnade er senast satt vår hjälte i ett korridorsrum på Ålidhem. Har sedan dess flyttat till Hanna som bor i en vanlig etta.
Hade ju hellre flyttat till mitt eget rum, men som filosofen Jagger en gång sa: "You can't always get what you want."

På tal om honom så sitter jag just nu och välsignar Hannas högtalare med Rolling Stones. Det är välbehövligt, ty i Hannas stenhårda regim tvingas de bara spela typ Justin Timberlake och Lady Gaga. Det känns bra att vara något utav en befriare.

Anledningen till att jag sitter hemma och poppar Stones kl 13 på en torsdag är att på schemat hela dagen idag står det grupparbete. Alla i min grupp var eniga om att det bästa sättet att spendera den tiden var hemma. Det vi ska göra är egentligen bara att läsa typ 30 sidor var i en bok om songwriters för att sedan redovisa det på måndag.

Veckans grej är att spela i genre. I måndags fick vi lotta fram en genre i varje grupp och på fredag är tanken att vi ska spela upp en cover och en egenskriven låt i den genren. Vi fick RnB. Lyckligtvis var alla överens om att det vi borde göra är "50tals-RnB" och inte "R. Kelly-RnB", så på fredag kommer vi att framföra Chuck Berrys "Maybellene" och en egen låt till vilken vi gav den fantastiska titeln "Moonshine Lovin'".

Förutom det så pratade vi även lite igår om vad som gör en låt bra. Typ.
Eller, vi började där nånstans fast vi försvann snabbt iväg och det slutade med att vi typ pratade om hur dålig musik det spelas på radio. Jag gillar min klass.

Det är det som händer.


Förresten. Jag vet inte om ni har hört det men major skivbolag har skjutit sig i foten ännu en gång, massor med musik har försvunnit från Spotify. Dock finns det även goda nyheter, Lalehs nya skiva "Me And Simon" har nu äntligen blivit spotifierad!