söndag 1 mars 2009

Grymt bra x2

Hej mina vänner.

På sista tiden har det varit väldigt mycket musik och därför väldigt lite tid vid datorn, därav inget bloggande. Plus att jag aldrig orkar blogga.

Nåväl, lite roliga saker har hänt sen sist. The Tallest Man On Earth spelade som sagt i fredags. Jag var där och upplevde. Han var fenomenal, som väntat. Han varken hälsade på publiken eller presenterade sig själv, han bara kom upp på scenen och levererade. Jag gillar sånt. Han spelade för övrigt Moonshiner då också, jag hävdar fortfarande att jag gör den bättre!

Tallest Man var dock inte allt som var fenomenalt. Före honom spelade nämligen Frida Selander. Jag hade ingen aning om vem det var, vad jag förstår är hon någon sorts lokal stjärna. Tror hon spelar med David Sandström då och då. Hur som helst så var hon hur bra som helst, så bra faktiskt att jag var tvungen att köpa en skiva av henne. Typ de skönaste gitarriffen jag hört på den här sidan om The Strokes och en röst som var helt galen.

Sen kom en ny skolvecka och en ny grupp och grupparbete. Den här gången deltog jag i produktionen av en cover på The Mamas and the Papas California Dreamin' med omskriven text som handlade om TV-spel. Oh so silly.

Sedan var det fredag igen och debuten för vad som från början var tänkt skulle vara vårt temporära band, men jag tror nog att vi måste fortsätta. Hur som helst, inför en publik på ca 170 personer (siffran baserad på intäkterna från dörren) intog jag och mina fyra kamrater scenen och Roadkill Rarities debutkonsert var ett faktum. Vi hade först tänkt kalla oss för Buzz Killington And The Buzzkills men det var tydligen för långt för att rymmas på planscherna. Nåväl.

Spelningen gick väldigt bra måste jag säga. Trots att medhörningen var lite halvdålig (jag hörde knappt min egen gitarr alls) hade ljudet tydligen varit väldigt bra utåt, vilket ju var en herrans nåd. Det var iallafall grymt kul och publiken var väldigt tacksam att spela och sjunga för. Vi fick t.o.m. lite hjälp från dem; vi avslutade vårt set på klassiskt Last Waltz-manér med I Shall Be Released och två stycken aningens berusade musiklärarstudenter kom fram och sjöng med oss. Det var fantastiskt.

Efter oss spelade ett band som också har rötter i min klass vid namn Janes. De har beskrivit sin musik som "country-punk" och jag har varit väldigt förvirrad och fundersam inför vad det egentligen innebär. Såhär i efterhand kan jag säga att country-punk är en klockren beskrivning och att det verkligen lät galet bra. Trots två avslagna strängar på två olika gitarrer.

Nu ska jag sova och förbereda mig för den oerhört tunga måndagen som stundar. Hela tre timmar från 13.00-16.00 måste jag vara i skolan imorgon.

Förresten, varför har ingen berättat hur oerhört bra The Box Tops är? Damn!


"Information is not knowledge.
Knowledge is not wisdom.
Wisdom is not truth.
Truth is not beauty.
Beauty is not love.
Love is not music.
Music is the best."

-Frank Zappa

6 kommentarer:

Unknown sa...

Verkar ju alldeles fantastiskt att husera i Västerbottens huvudstad. Det glädjer mig fortsatt att saker utvecklar sig så pass bra. Ser fram emot att kanske hinna få träffas på några veckor. Kanske skulle vi tillsammans gå till Lasse på en kopp kaffe och lite umgänge om tid finns?

Anonym sa...

Helvetes dåligt med kommentarer måste jag säga. Tur att jag finns. bethe!

Anonym sa...

kommentar!
bhete ^^

Unknown sa...

"Blogga då!" försök inte intala oss att du är så viktig att du inte har tid att knåpa ihop en liten uppdatering eller pick-o-the-day till oss som bor för långt bort för att ta del av din vardag.

Anonym sa...

Bloggaaa.

simon sa...

va kul å träffa dig hos pale erik!!! vi styr nå nån gång mannen!!! pösspöss