Srsly

Alltså jag har inget att skriva om. Därför skriver jag aldrig.
Jag sover och spelar musik och äter ibland. Det är allt, uppdaterar när jag har nåt att berättta.

In the meantime, kolla in skivan här till vänster.

Grymt bra x2

Hej mina vänner.

På sista tiden har det varit väldigt mycket musik och därför väldigt lite tid vid datorn, därav inget bloggande. Plus att jag aldrig orkar blogga.

Nåväl, lite roliga saker har hänt sen sist. The Tallest Man On Earth spelade som sagt i fredags. Jag var där och upplevde. Han var fenomenal, som väntat. Han varken hälsade på publiken eller presenterade sig själv, han bara kom upp på scenen och levererade. Jag gillar sånt. Han spelade för övrigt Moonshiner då också, jag hävdar fortfarande att jag gör den bättre!

Tallest Man var dock inte allt som var fenomenalt. Före honom spelade nämligen Frida Selander. Jag hade ingen aning om vem det var, vad jag förstår är hon någon sorts lokal stjärna. Tror hon spelar med David Sandström då och då. Hur som helst så var hon hur bra som helst, så bra faktiskt att jag var tvungen att köpa en skiva av henne. Typ de skönaste gitarriffen jag hört på den här sidan om The Strokes och en röst som var helt galen.

Sen kom en ny skolvecka och en ny grupp och grupparbete. Den här gången deltog jag i produktionen av en cover på The Mamas and the Papas California Dreamin' med omskriven text som handlade om TV-spel. Oh so silly.

Sedan var det fredag igen och debuten för vad som från början var tänkt skulle vara vårt temporära band, men jag tror nog att vi måste fortsätta. Hur som helst, inför en publik på ca 170 personer (siffran baserad på intäkterna från dörren) intog jag och mina fyra kamrater scenen och Roadkill Rarities debutkonsert var ett faktum. Vi hade först tänkt kalla oss för Buzz Killington And The Buzzkills men det var tydligen för långt för att rymmas på planscherna. Nåväl.

Spelningen gick väldigt bra måste jag säga. Trots att medhörningen var lite halvdålig (jag hörde knappt min egen gitarr alls) hade ljudet tydligen varit väldigt bra utåt, vilket ju var en herrans nåd. Det var iallafall grymt kul och publiken var väldigt tacksam att spela och sjunga för. Vi fick t.o.m. lite hjälp från dem; vi avslutade vårt set på klassiskt Last Waltz-manér med I Shall Be Released och två stycken aningens berusade musiklärarstudenter kom fram och sjöng med oss. Det var fantastiskt.

Efter oss spelade ett band som också har rötter i min klass vid namn Janes. De har beskrivit sin musik som "country-punk" och jag har varit väldigt förvirrad och fundersam inför vad det egentligen innebär. Såhär i efterhand kan jag säga att country-punk är en klockren beskrivning och att det verkligen lät galet bra. Trots två avslagna strängar på två olika gitarrer.

Nu ska jag sova och förbereda mig för den oerhört tunga måndagen som stundar. Hela tre timmar från 13.00-16.00 måste jag vara i skolan imorgon.

Förresten, varför har ingen berättat hur oerhört bra The Box Tops är? Damn!


"Information is not knowledge.
Knowledge is not wisdom.
Wisdom is not truth.
Truth is not beauty.
Beauty is not love.
Love is not music.
Music is the best."

-Frank Zappa

Jag skrattade iallafall

Blogga då

Det har gjorts tydligt för mig att jag inte uppdaterar ofta nog för att tillfredsställa den enorma hunger efter mina visdomsord som existerar hos er. Fine. Jag uppdaterar. Det är faktiskt på tiden att jag gör det, för det bådar inte gott om Ben & Andreas som faktiskt ALDRIG skriver något hinner blogga två gånger utan att jag har gjort det.

Det finns dock inte så mycket att blogga om. Jag har ett gig tillsammans med fyra andra från min klass. Vi ska vara typ förband åt en annan kille i klassen och hans band. Kommer att spela några gamla dängor från 60- och 70-talet. Jag ska sjunga. Mest för att ingen annan vill.

Annars händer det inte så mycket. Spenderar ganska mycket tid på skolan, det är nästan alltid folk som stannar kvar efter lektionerna och jammar och så. Det är kul.
Veckans grupp-projekt är "att gestalta covers". Vi har gjort en reggae-version av The Final Countdown. Det är också kul.

The Tallest Man On Earth spelar i Umeå på fredag. Det blir kul.

Det är för övrigt fortfarande vansinnigt kallt. Det är inte kul.


Förresten. Jag har funderat över en sak på sistone. Varför ogillar man vissa personer närmast instinktivt? Det finns en människa i min omgivning som jag verkligen avskyr och jag kan inte riktigt komma på varför. Han har inte gjort något särksilt för att förtjäna detta, jag har egentligen knappt gett honom en chans. Han är ganska trevlig person. Ändå vet jag att jag hatar honom. Jag visste det efter fem minuter i samma rum som honom. Hur kan det komma sig? Det värsta är att jag tror att jag är rätt dålig på att dölja det.

Jag försöker sätta fingret på vad det är för subtila kvalitéer han har som gör att jag inte kan stå ut med honom, men det undgår mig fortfarande. Konstigt.



Jag gjorde det bättre? :)


Fan, jag som tänkte etablera en ny gimmick med alla dessa "men som X sa"-citat, så går jag och glömmer det i det här inlägget. Dumma jag. Men som Markus Krunegård sa: "Ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Lev med det."

Fan vilken snygg save.

Jag gillar min nya lägenhet.

Kallt.

Varför är det så kallt? De senaste dagarna har det varit vansinnigt kallt. Jag gillar det inte.

Jag bor numera själv i mitt eget rum på Fysikgränd. Hurra! Detta är faktiskt första gången i mitt liv som jag bor helt själv, om man nu kan räkna att bo i korridor som att bo helt själv. Det känns bra, fast jag saknar samtidigt både team Oslo och Alex lite.

Igår var det fredag, vilket innebär en del saker. Till exempel att det vi gjort i skolan under veckan redovisas. Jag blir mer och mer imponerad av min klass, låtarna (som alltid skrivs på ett par dagar i grupper av människor som inte känner varandra) blir bara bättre och bättre, det är skitkul. Fredag innebär också att det ska drickas öl, vilket det gjordes. Såhär i efterhand kan jag konstatera att det kanske inte behövdes så mycket som det blev, men som den gode Herr PST/Q sa: "bakfyllan är inte bara kul, det är det som är själva idén". Mja.

Egentligen håller jag nästan med. Bakisdagar kan ibland vara roligare än själva festen kvällen innan. Det var många bra bakisdagar hemma hos mig och Alex. Alla sov alltid hos oss och sen dagen efter gick vi och åt pizza och skrattade för högt och mycket åt för dåliga skämt, och folk tittade konstigt. Och alla mår lika dåligt, det är mysigt på något sätt.

Nåväl, den här dagen har jag tänkt spendera på egen hand med en pizza, en 1,5-litersflaska Trocadero och Heroes (pizzan är dock redan uppäten). Har potential för en hyfsad bakisdag ändå måste jag säga.

Jag har förresten återupptäckt Rodrigo y Gabriela, av någon anledning har jag inte lyssnat på dem på över ett år. Förstår inte varför. Heroes nu, peace out bitches.

Nyheter från Ålidhöjd

God dag.
Tänkte bjuda på en liten uppdatering. När vi lämnade er senast satt vår hjälte i ett korridorsrum på Ålidhem. Har sedan dess flyttat till Hanna som bor i en vanlig etta.
Hade ju hellre flyttat till mitt eget rum, men som filosofen Jagger en gång sa: "You can't always get what you want."

På tal om honom så sitter jag just nu och välsignar Hannas högtalare med Rolling Stones. Det är välbehövligt, ty i Hannas stenhårda regim tvingas de bara spela typ Justin Timberlake och Lady Gaga. Det känns bra att vara något utav en befriare.

Anledningen till att jag sitter hemma och poppar Stones kl 13 på en torsdag är att på schemat hela dagen idag står det grupparbete. Alla i min grupp var eniga om att det bästa sättet att spendera den tiden var hemma. Det vi ska göra är egentligen bara att läsa typ 30 sidor var i en bok om songwriters för att sedan redovisa det på måndag.

Veckans grej är att spela i genre. I måndags fick vi lotta fram en genre i varje grupp och på fredag är tanken att vi ska spela upp en cover och en egenskriven låt i den genren. Vi fick RnB. Lyckligtvis var alla överens om att det vi borde göra är "50tals-RnB" och inte "R. Kelly-RnB", så på fredag kommer vi att framföra Chuck Berrys "Maybellene" och en egen låt till vilken vi gav den fantastiska titeln "Moonshine Lovin'".

Förutom det så pratade vi även lite igår om vad som gör en låt bra. Typ.
Eller, vi började där nånstans fast vi försvann snabbt iväg och det slutade med att vi typ pratade om hur dålig musik det spelas på radio. Jag gillar min klass.

Det är det som händer.


Förresten. Jag vet inte om ni har hört det men major skivbolag har skjutit sig i foten ännu en gång, massor med musik har försvunnit från Spotify. Dock finns det även goda nyheter, Lalehs nya skiva "Me And Simon" har nu äntligen blivit spotifierad!

First impressions of Earth

Nu har jag anlänt till Umeå. Dock har jag ingen egen bostad förrän den första februari så jag residerar för tillfället hemma hos Vickan. Tänkte berätta lite om mina första intryck från min nya kurs.

Vi började idag med att alla i klassen (vilken består av ca 25 personer) fick presentera sig själva och sin musikaliska bakgrund lite kort, sedan delades vi in i fyra grupper och fick i uppgift att skriva en låt. Vi var tvungna att skriva på svenska och fick en given ackordslinga som vi var tvungna att följa, samt ett tema. Min grupp fick temat "årstider". Det gick lite trögt att komma igång men när dagen var slut hade vi häpnadsväckande nog en låt färdig. Fantastiskt.

Tycker både kursen och klassen bådar ganska gott måste jag säga. Har inte så mycket att tillägga just för tillfället. The Band poppas fortfarande friskt.

Peace out bitches!

Lika som bär

Såg på youtube att Luke Pritchard från The Kooks framförde en (inte så bra) cover på Tangled Up In Blue och kom att tänka på att de är ju faktiskt ganska lika. Håller ni med?


Luke Pritchard?



Bob Dylan?

Back to basics

Jag kom in på musik-kursen jag sökte. Så nu ska jag tydligen flytta till Umeå.

Har försökt i ungefär en vecka nu att ansöka om bidrag och studielån från CSN, och göra det online. Det går inte. Man behöver e-legitimation, och e-legitimation är något man skaffar sig genom att genomgå tortyr. Man ska alltså först ladda hem ett säkerhetsprogram till sin dator, för att sedan välja ett lösenord på MINST TOLV fucking tecken, ladda hem sin e-legitimation och sedan logga in på csn.se.

Det har skett minst ett fel på VARJE STEG. Varför måste allt sånt här som är viktigt vara så jävla värdelöst konstruerat? Vad hände med alla jävla IT-ingenjörer som det här landet spottade ut för några år sedan? Varför jobbar inte dem med att utveckla såna här saker och få dem att faktiskt FUNGERA? Jävla nymodigheter...

Eller nymodigheter. Internet har ändå varit en realitet sedan tidigt 90-tal. Varför går inte prick allt att göra online vid det här laget? Nu blev det iallafall att posta min ansökan på det gamla goda sättet istället. Man tycker ju att CSN kunde bjuda på portot, eller iallafall bidra med ett kuvert. Förbannat.


Har spenderat kvällen med att lyssna på så mycket av The Band som möjligt på spotify. Finns en live-skiva vid namn Rock Of Ages på vilken geniet Garth the man Hudson GÅR LÖS i ett helt vansinnigt 8-minuters orgelsolo under sin "Genetic Method", som mynnar ut i Auld Lang Syne, som mynnar ut i ännu mer fantastisk galenskap innan det slutligen blir Chest Fever av det hela.
Helvete så bra.
Förresten, är det någon som kan upplysa mig om hur spotify invites fungerar? Varför har jag inga att dela ut? I demand answers!

Tillbakablick på 2008

Tänkte att jag skulle göra någon sorts årskrönika och gå igenom vad som hänt under året.

Men sen ångrade jag mig. Det är ju mycket roligare med listor!

Här är Best Of 2008.

Bästa album 2008
Ytterst svårt val. Folk gnäller ofta på att ingen gör bra musik längre (me included), men det stämmer ju faktiskt inte. Hur många som helst gör ju bra musik!
Till slut kom det ner till två val. Sigur Rós - Med Sud I Eyrum Vid Spilum Endalaust eller Panic At The Disco - Pretty. Odd. Att PATD finns med där kanske känns lite konstigt för vissa, för vissa (som jag) kanske tror att det är sån där plastig, supertråkig emo-rock, som deras första album visade tendenser mot. Så är dock inte fallet i år och vinnaren blir därför Panic At The Disco - Pretty. Odd.
Hurra! Seriöst, lyssna på den. Den låter typ som Sgt. Pepper's. For real.


Bästa film 2008
Försöker komma ihåg vilka filmer jag har sett i år. Tycker 2008 har varit ett sådär filmår, får man utse Juno till bästa film i år också?
Jag kommer bara på en som verkligen var sådär superbra, och det känns så förutsägbart att välja den som bästa film. Men jag har väl inget val.
Bästa film 2008 enligt mig är The Dark Knight. Rätta mig gärna.
Bubblare: Burn After Reading


Bästa livespelning 2008
Också svårt. Fast egentligen inte. Men det finns så många jag vill säga som var så bra, som t.ex. Neil Young, Sigur Rós, The Last Shadow Puppets, eller varför inte The Dodos. Men egentligen är det som sagt inte så svårt att utse bästa konserten, för en stod ut sjukt mycket.
Klar vinnare är Coldplay som jag såg i Globen för ett par månader sedan.


Bästa svenska album 2008
Jag såg lite av grammisgalan. Vilket skämt. Kan ingen skjuta Kleerup? Och de där EMD-fjantarna också tack. Förstår inte varför de inte kan ge seriösa artister pris istället, för det finns ju faktiskt bra personer i Sverige, som presterar fantastiska album. Tur dock att någon tog sig i kragen och gav pris till Afasi & Filthy.
Bästa svenska album 2008: The Tallest Man On Earth - Shallow Grave.
Varför i helvete har Takida fått världens jävla genombrott? Varför har inte The Tallest Man On Earth fått det?
Takida kan fara hem. Fan vad jag hatar Takida. När jag hörde dem för första gången för några år sedan trodde jag att det var något sorts skämt. Sen spelade de helt plötsligt på PDOL på stora scenen, och jag tänkte att någon borde förlora jobbet på grund av det. De skämde ut sig och fortsätter att skämma ut sig så fatalt. Fan vad jag hatar Takida.


Bästa bluff 2008
Att Takida lyckades lura hela Sverige att de var bra. Jag tar på mig viss skuld i detta då jag faktiskt inte var i Sverige under stora delar av året och därför inte kunde upplysa er stackare om hur värdelöst det egentligen lät. Tänk er chocken jag fick när jag kom hem och fick lära mig att Takida numer spelas på radio.


Bästa positiva överraskningen 2008
Vi var i Göteborg på Way Out West. Vi hade just sett en fantastisk spelning av Sigur Rós. Vi var inte alls så berusade som man bör vara mot slutet av dagen på en festival utan vi var mest trötta. Vi kände att det inte alls räckte så utan tog oss in mot stan för att besöka en av de många klubbar där de lite mindre banden på festivalen spelade. Där fick jag uppleva 2008 års största oväntade "wow!". Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera den här kategorin, men hur som helst, vinnaren är
spelningen som The Dodos bjöd på under Way Out West. Det var makalöst och helt oväntat då jag inte ens visste vilka de var.


Bästa låten 2008
Varför försöker jag ens bestämma EN låt som är bäst? Idiot. Eftersom Sigur Rós föll på mållinjen på bästa album så tänker jag ge den här till dem.
Den bästa låten 2008 är Sigur Rós - Inni Mer Syngur Vitleysingur (jag tänker inte försöka uttala det så om någon frågar mig irl så kommer jag att säga typ Ashley av The Dodos istället).


Mest efterlängtade album 2008
Väldigt lätt. Såg fram emot det här albumet oerhört mycket, men till en början var jag lite besviken. Det har dock växt på mig och jag inser nu att det verkligen levererar.
Utan tvekan The Last Shadow Puppets - The Age Of The Understatement.


Bästa festen 2008
Jag tror en av de lyckligaste stunderna under hela året för mig var en dag i somras under Pite Dansar Och Ler, på förfesten (har glömt vilken dag det var) på gräsmattan i solen utanför Jespers lägenhet. Tack alla som var där för det.


Bästa resan 2008
Jag gjorde typ bara en riktig resa. Den skulle vara tre dagar lång men blev två på grund av min egen klantighet, dock var den ändå oerhört givande och jag lärde mig faktiskt en del om mig själv samtidigt som jag fick lite perspektiv på mitt liv. Allt under bara två dagar (well, jag lärde mig ju en del den första missade dagen också, som t.ex. att alltid komma ihåg att ta med sig sitt pass när man ska utomlands).
Bästa resan 2008 är utan tvekan när jag åkte till Amsterdam på egen hand, för att träffa ett gäng personer som kom från från överallt i Europa och som var födda under alla möjliga årtionden, som jag aldrig träffat före.
(Hehe, jag vet vem som kommer att vinna priset för den längsta, mest osammanhängande meningen skriven 2009)


Mest omtänksamma 2008
Känner att jag måste ge props till mina fantastiska rumskamrater i Oslo, tror inte de kunde ha varit bättre. Jag är särskilt tacksam och rörd över hur mycket energi de ändå la ner på min födelsedag, i en tid då jag inte var allt för nöjd med min tillvaro och inte direkt var jordens gladaste man. Hur svarade jag? Jag glömde bort Johans födelsedag, trots att det var den enda dagen jag träffade honom under julen. Hurra för mig.
Tack till Johan, Markus och David.


Det får vara det for now. Kommer säkert att uppdatera och lägga till saker om typ en timme när jag kommer på massa grejer jag vill skriva. För att blicka framåt så kan vi konstatera att början av 2009 är lovande med ett nytt album från både Laleh och Arctic Monkeys, och man kan väl anta att det kommer att vara en turné förknippad (Laleh är ju redan bokad över hela Sverige typ)!