Wow.

Jag var på spelning igår.

Jag och Johan kom till John Dee som klubben heter typ en kvart efter att de öppnade och reflekterade genast över hur väldigt mysigt ställe det var. Det var typ inga människor där när vi kom så vi satte oss i lugn och ro och tog en öl för att sedan ta plats längst fram närmast scenen när mer och mer folk kom. Efter ett tag kom en tjej som vekrade vara förbandet upp på scenen utan att säga något och började stämma sin gitarr. Hon såg väldigt blyg och försiktig ut och man märkte knappt när stämmandet övergick till första låten. Fast när hon väl kom igång med första riffet på riktigt märkte man. Hennes små fingrar sprattlade vilt och på något sätt åstadkom hon en helt fantastisk melodi.

Sen började hon sjunga.

Wow.

Jag kan inte riktigt beskriva hur hon lät, men jag har hört Björk sjunga live, det här var bättre. Jag bara stod och gapade under hela hennes set. Hon var alldeles underbar. Sedan, när man inte trodde att det kunde bli bättre, körde hon en låt där hon först spelade en slinga på gitarren som spelades in och loopades, sedan la hon på en slinga till och en slinga till. Och sen sjöng hon. Det var magiskt. Hon var magisk. Efter spelningen stod hon och sålde t-shirts och skivor och sånt, så efter att jag berättat för henne hur magisk hon var frågade jag var man kunde hitta mer av hennes musik.

"Jag finns på myspace, och här", sa hon och pekade på en skiva, "det är faktiskt den sista som finns kvar." Jag köpte den naturligtvis. Det gjorde inte ens något att jag när jag kom hem märkte att fodralet var tomt, för då kunde jag med gott samvete ladda ner den.

Promise And The Monster. Lägg henne på minnet.

Åh, just det. José Gonzales spelade sen. Han var bra.



Så då var det avklarat. Ni kanske är nyfikna på kvinnan jag ska gifta mig med. Det är jag också. Jag tror att jag har skrivit om henne tidigare faktiskt, men jag är inte riktigt säker, hon uppträder (också en sångerska) iallafall tillsammans med en kille som spelar gitarr varje vecka på en klubb som jag och Markus typ snubblade över när vi skulle hem från Sverige-Lettland-matchen för några veckor sedan. Vi var där nu i onsdags också för att lyssna på dem, och hon kände igen mig! Woho! Jag pratade lite med dem efter de hade spelat klart - såg ingen ring. Vet inte hur stor bluff det var, men om jag hörde rätt inbjöd de mig faktiskt att komma nästa vecka och spela en låt. Får inte chans att syna det dock, för jag åker hem till Sverige på onsdag. Damn you!

Min hemfärd var förresten väldigt illa ute, för min oro att biljetterna blivit bortkastade stämde. Lyckligtvis kollade jag pappers-"insamlingen" (en kartong med lite tidningar och diverse kuvert som ingen orkat slänga) vi har i panik-storstädningen som tog plats typ en halvtimme innan hyresvärden skulle komma förbi, och där var biljetterna! Seriöst, vem fan kastar bort ett kuvert med papper i som det står Erik Stoltz på, när man inte själv heter Erik Stoltz? Uppenbarligen någon av klåparna jag bor med. Anyway, skiten är räddad, jag anländer i Älvsbyn kl 11.38 den 20e december.

Ikväll har jag bevisat en gång för alla att jag inte alls "inte är en hora". Jag är en i allra högsta grad, ty jag jobbade som servitör. Nu ska jag somna till en film.

Hejs

P.S. Igen - Promise And The Monster. "Fast jag heter Billie egentligen." -"Billie? Ok..." "...jag heter Erik." Fantastiskt leende. -"Hej Erik!"