Det var bra.
Inget mer dessvärre. Det var ingen konsert som kommer gå till historien som något fantastiskt. De hade en 16-mannaorkester med sig vilket var lite coolt, men annars var det inte sådär jättehäftigt. De kom inte riktigt igång kändes det som, det var först på slutet som det blev riktigt bra. En sak som slog mig är att det måste kännas lite konstigt att vara Miles Kane. Hur ska man egentligen reagera när flickorna bara skriker "Alex!!!" med sina irriterande gälla röster mellan varje låt. Och varför skriker de bara Alex? Visst, det är ju Alex Turner som är stjärnan men Miles är väl minst lika snygg och förtjänt av lite irrationell idoldyrkan?!
När jag skulle förklara för min faster vilka Alex Turner och Miles Kane var så sa jag att de var min generations Lennon/McCartney. Det stämmer nog inte riktigt, men de är otroligt synkade. Avsluta varandras meningar-synkade. Och det gör de också, t.o.m i sångerna. Jag är oerhört nyfiken på vad mer de kommer att göra tillsammans.
Nu tänker jag sluta.

Just det, igår sökte jag nästan ett jobb. Jag bestämde till slut att jag var lite för onykter för att skriva en bra ansökan, men ändå!
P.P.S. På tal om Alex. En annan Alex har nu en blogg. Den lite bättre Alex.
alexanderqvarfordt.blogspot.com

1 kommentar:
Inte ett ord om varken mig eller Mange? Sjukt besviken. I övrigt en korrekt analys dock. Trevligt att ses, omän som hastigast. Glädjer mig att norge tagit emot dig med öppna armar.
Fred.
Skicka en kommentar