Vi dör ju over here

Okej jag ska vara ärlig, jag har tappat intresset ganska rejält för den här bloggen. Vad är det egentligen för vits att blogga när man inte är en 17-årig tjej och kan skriva om smink och MUF och cafén där de har god varm choklad på Söder? Och kan tjäna miljoner? Föga vits, är svaret.
Men här sitter jag ändå, hela en gång i månaden ungefär, och spiller ut min själ för er.
Egentligen gör jag inte ens det, jag gör för många olagliga och omoraliska saker för att känna mig helt bekväm med att ge ut hela sanningen här.

Anyway. Så varför dör vi over here och vilka är vi som dör? "Vi" är såklart jag själv, och vi dör därför att vi håller på att torka ut. Det krävs ett nytt Arctic Monkeys-album.
Nånting har börjat hända med mig. Tre dagar i rad nu har jag vaknat och istället för att snooza på i tre timmar har jag direkt klivit upp. För att lyssna på Arctic Monkeys. Sen har jag suttit där och lyssnat igenom allt material jag har med dem ett par gånger innan jag startat min dag.
The Last Shadow Puppets i all ära, men det är inte samma sak... Missförstå inte dock, de är trots allt en av de bästa sakerna som hänt det här året.

Jag gjorde en akustisk version av Mardy Bum som någon sorts terapi i väntan på nästa album (som förresten inte lär komma förrän nästa år):


Annars är det inte så mycket som händer. Solen har börjat visa sig i Piteå (ja, jag är kvar, ett tag till) vilket ju är positivt.










Sol.