Bob Dylan har förändrat mitt liv fullständigt

Jag såg The Dark Knight idag äntligen. Den var helt makalöst fantastisk. Jag tänkte ägna det här inlägget åt filmen men sen kom jag hem och började lyssna på Dylan så jag har väl inget val längre...

Jag skrev för ett tag sedan (tror jag iallafall att jag gjorde) att jag hade en plan att gå igenom alla Bob Dylans skivor från början, samt Beatles alla skivor. Det går sådär, för alla är så jävla bra att jag fastnar på dom. Först tänkte jag att The Freewheelin' Bob Dylan och The Times They Are A-Changin' var det bästa som fanns i hela världen, sedan kom jag till Another Side of Bob Dylan och fastnade där istället.
Och sen. Ja, sen kommer vansinniga elektriska 1965-66-Dylan. Bringing It All Back Home, Highway 61 Revisited och slutligen Blonde On Blonde. Ni förstår varför det inte går så fort framåt, hur ska man nånsin kunna slita sig från allt det här? Jag gjorde ett litet hopp framåt och har nu kommit till Blood On The Tracks. Jag tycker det är så jävla orättvist att en man kan få ha så mycket geni.

Dessutom känns det som att allting är skrivet för bara mig och att jag aldrig nånsin kommer att känna likadant för nånting. Jag har vid fler än ett tillfälle brustit ut i gråt bara för att det är så perfekt och vackert.

Bob Dylan har förändrat mitt liv fullständigt. Jag är inte samma person nu som jag var före jag hittade honom. Jag är kär i Bob Dylan.


Dagens soundtrack: