2-1 och annat.

Jaha. Dags för det här igen.
Som sagt fick vi en ny lägenhet nyss att flytta in i och den där jäveln där uppe såg detta som ett gyllene tillfälle att kvittera min nytagna ledning. Sagt och gjort, när vi efter en minimal flyttstädning stod på gatan med en massa grejer (merparten var dock redan överflyttad till nya lägenheten) utanför vår nya port inser vi att nyckeln i Johans hand inte passar. Den riktiga nyckeln ligger kvar i den gamla lägenheten. Inlåst. Vi hade redan lämnat över alla gamla nycklar, så den nyckelknippan vi fått med oss var alltså någon helt annan nyckelknippa som bara hade dykt upp mitt i virrvarret. HMM, jävligt genomskinligt, Gud.
Till råga på allt hade inte vår nya hyresvärd/vaktmästare någon extranyckel, och vår gamla hyresvärd var redan långt borta i utan möjlighet att komma tillbaka och omöjlig att nå på telefon.

Här någonstans blev den officiella ställningen 1-1.
Det kändes väldigt nära till hands att bara gå och lägga sig på spåren på gatan och vänta på spårvagnen. Men, precis när vi bestämt oss för att starta den långa färden hem till M&M för att sova på deras golv ringde min telefon och ett möte med våra gamla nycklar kunde arrangeras.
2-1 motherfucker.

Eftersom man inte kommer någonvart i världen på att vara ärlig så är vi officiellt bara två personer i den här lägenheten (som även var fallet förra gången), och eftersom hyresvärden och vaktmästaren är samma person och att vi inte vet när vi kommer att behöva en vaktmästare beslutades att min säng måste väck för att inte väcka misstankar. För övrigt är det rätt stor risk att en vaktmästare kommer behövas lite titt som tätt då allting i huset verkar vara från tidigt 70-tal och utslitet till bristningsgränsen.

Nåväl, minus en säng betydde att vi var tvungna att åka till Ikea för att köpa en bäddsoffa till mig. En TV-bänk behövdes också bestämde vi. Kanske en lampa. Så vi åkte iväg till Ikea...
Fem timmar och 10.000 NOK senare kom vi hem med en bäddsoffa, en TV-bänk, fem lampor, en byrå, ett bord (ville köpa två, ett till köket och ett till johan, men köksbordet var slut), två stolar, fyra hyllor och allt möjligt annat skräp. Nej, fel, vi fick inte ens köpt en TV-bänk som planen var, ty den var också slut. Så vi måste tillbaka igen.

Kollar man på resultaten så kan man lätt konstatera att Ingvar Kamprad > Gud.

Uhm, vad mer... jag hatar mitt jobb. Jag insåg idag att jag aldrig någonsin har haft ett jobb som jag inte har hatat. Det var inte en särskilt upplyftande tanke.