The Kooks - Konk

Goddag. Jag tänkte försöka mig på något som jag faktiskt aldrig har gjort förut och recensera en skiva. Får jag någon respons (det är fan dåligt med kommenterandet här alltså, med undantag för bloggnybörjarna Ben och Andreas som började leverera direkt, skärpning ni andra, och skyll inte på för få uppdateringar!) kanske det blir fler.

Först ut är iallafall nya plattan Konk från brittiska The Kooks.

Konk släpptes den 14 April 2008 och är det andra albumet från Kooks och jag måste säga att jag var ganska taggad på den. Deras första skiva, Inside In, Inside Out bjöd på grymt catchy pop/rock men utan att vara något dussenalbum. Man kunde höra att de ville iväg nånstans och att den här gruppen har grymt stor potential. En sak jag störde mig enormt på var dock de banala texterna, tio låtar om fjortisheartbreak är inte så intressant. Jag var därför väldigt nyfiken på vad en Luke Pritchard med några extra år och en hel massa ny världsvana under bältet kunde åstadkomma. Detta i kombination med att jag läst intervjuer där bandet sagt att man vill utveckla sin musik och experimentera lite med andra genrer gjorde naturligtvis mig naturligtvis mycket förväntansfull.

Måste tyvärr säga att Konk inte riktigt lever upp till förväntningarna. Missförstå inte, skivan är bra, faktiskt riktigt bra på sina ställen, men det känns lite som att de verkligen vill göra sig själva till något mer, men inte riktigt klarar det hela vägen och fyller på genom att spela safe och återgå till vad de vet funkade på förra skivan. Och hur var det då med texterna, har Pritchard utvecklats någonting?

Låt oss titta på några godbitar jag gillar personligen:
"I came to tell you, that you're my favourite girl/
how would you like it, if I put you into my world?"

Även:
"And it feels like love, love love/
And it feels like touch, touch, touch"

Ja du, Luke. It feels like touch...

Nåväl, musikaliskt märker man fortfarande att det finns enorm potential, leadgitarristen är hur bra som helst, och melodierna är riktigt bra. Vissa kanske förresten tycker att det är orättvist att dissa en stackars 22-åring för att han skriver banala texter. Till er följer här en lista på ett par låtar som en annan 22-åring skrivit:

• Blowin' In The Wind
• Girl From The North Country
• Masters Of War
• A Hard Rain's A-Gonna Fall
• Don't Think Twice, It's All Right

Men visst, det är inte rättvist att jämföra med 1900-talets största poet heller, däremot kan man jämföra med Alex Turner från Arctic Monkeys som skriver om banala saker men gör det helt fantastiskt poetiskt och vackert. Luke Pritchard verkar inte ha förstått skillnaden.

Anyway. När man sitter och lyssnar på albumet och börjar tänka sådär så dyker plötsligt låten Sway upp. Har ännu inte lyckats lyssna på den en gång utan att behöva köra den igen direkt efteråt. The Kooks - Sway är förmodligen årets låt. Fast det säger jag utan att ha lyssnat på The Age Of The Understatement, debutalbumet från The Last Shadowpuppets - ett sidoprojekt med sagda Alex Turner från Arctic Monkeys tillsammans med The Rascals (obs inte The Young Rascals) frontman Miles Kane. Den skivan kom ut i dagarna, ska nog gå och köpa den imorgon (kanske blir en till recension snarare än man tror!).

Så, någonstans började jag skriva om The Kooks och jag får väl knyta upp den tråden då innan det här går överstyr. Slutbetyg på Konk: 7/10. En besviken sjua.


I övrigt kan jag berätta att ljuset i tunneln som är mitt liv har siktats. Jag kommer att sluta på mitt jobb den 30 april vilket känns ENORMT skönt. Vet inte hur länge till jag hade klarat där. Sen vet jag inte riktigt vad som händer, jag funderar lite på att åka till Piteå ett tag och slita lite på mina föräldrars gästvänlighet för att ladda batterierna eller nåt. Det skulle behövas, ty jag har mått lite småkasst på sista tiden vilket trolkigtvis är på grund av det värdelösa arbetet.
Även, sommaren har kommit till Oslo. Pang sa det och så var det inte vår längre! Det gör mig lite mer taggad på att stanna kvar. Har börjat om att skriva igen också, bådar gott.

Patchoo